Vakna med lyckopiller - Cymbalta och Mirtazapin

Förr i tiden, för bara någon månad sedan eller så, hade Veronica knappt kunnat komma upp på morgonen, hon hade varit så outsägligt trött. Det hade känts som tortyr när pudeln stoppade in sin nyvakna tunga i mattes näsa som för att säga att det var dags för nya äventyr och upp med dig nu. Nu studsade Veronica upp av sig själv 6.45 på morgonen. Förändringen hade kommit stegvis och hon välkomnade den. Hon trodde att den berodde båda på hennes mer regelbundna mat- och sovvanor och på hennes antidepressiva mediciner.

Cymbaltan och mirtazapinet gjorde henne torr i munnen, så hon drack mycket vatten och kissade ofta.
Föregående dagboksinlägg: Känslor för psykologen
Nästa dagboksinlägg: Goog...Google vadå?