Kommentera gärna i bloggen eller skriv till ettmissfostersdagbok@yahoo.se

onsdag 6 januari 2010

Känslor för psykologen

Snö snö snö räckte pudeln till magen på morgonpromenaden. Veronica insåg att det var väldigt länge sedan hon sett så mycket orörd vithet, antagligen hade hon inte gjort det sedan hon var barn. Hon skulle vilja ha en snow racer igen och kunna susa ner för backarna utan att skämmas. Det kunde hon inte.

Hon hade bakat en chokladsockerkaka med Selma. De hade förväxlat mängden socker och mjöl så de hade fått hälla på extra mjöl, ägg, grädde, vit choklad och drottningssylt. Kakan blev mot alla odds väldigt god. Och väldigt stor förstås.

Det hade slarvats med maten i två dagar och bara godis hade kommit ner. Sovits extra hade det gjorts också.Det märktes mycket på Veronicas stämningsläge. För bara två dagar sedan hade hon känt sig piggare och mer förtröstansfull än på länge men nu hade hon fallit rätt ner i djupet. Ingenting skulle någonsin bli bättre, hon skulle aldrig hitta någon som tyckte om henne för hennes egen skull, hon skulle aldrig räcka till för att göra sig själv lycklig.

Psykologen hade verkat kylig dagen innan också, hon visste inte varför hon tyckte så. För att han inte fjäskat med henne alls eller för att han nämnt sin sambo eller för att han inte log så många gånger. Hon hade inte tänkt så mycket på det då men nu i efterhand förstorades det upp och hon kände sig ensammast i världen. Hon hade levt på hans vilja i några veckor, levt för att försöka göra honom nöjd eftersom hon var en berömsucker och nu var hon patetisk.

Han bryr sig inte om mig ett dugg och det spelar för mycket roll, tänkte hon. Jag är inte kär i honom men han är den enda människa förutom min familj som står ut med mig. I och för sig får han betalt, men ändå.

Hon andades djupt. Psykologen hade sagt att människoträning var som hundträning. Då skulle hon väl klara detta. Det viktiga nu var att hon omedelbart började äta riktig mat och sova endast på natten igen. Inte lyssna på sig själv som bara ville illa.

Föregående dagboksinlägg: KBT - gråt hos psykologen
Nästa dagboksinlägg: Vakna med lyckopiller - Cymbalta och Mirtazapin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar