Ester löpte amok

Ester pudel hälsade på en draghund när halsbandet plötsligt öppnade sig. Ester pudel hade absolut ingen hörsel när hon busade utan sprang runt i cirklar och tyckte tro att "Kom!" var något konstigt kommando på utrikiska. Ett gäng skrattande människor försökte fånga Ester pudel som hoppade upp och gav dem kärvänliga pussar innan hon sprang iväg igen. När busdjuret till slut var infångat gav människor komplimanger för att hon var så söt och glad. Veronica var i sitt stilla sina väldigt tacksam för busans söta utseende och enorma charm, som gjorde att människor förlät henne allt möjligt. Det hade nog varit helt annat ljud i skällan om det hade varit en rottweiler som sprang runt och hoppade upp på folk.



Föregående dagboksinlägg: Kroppsspråk blir mirakel
Nästa dagboksinlägg: Lösträning med hunden

Kroppsspråk blir mirakel

Veronica hade märkt att hon sände ut väldigt mycket "undergivenhetsignaler", ex tittade bort, vände sig bort, talade tyst och så vidare. Hon och psykologen var störtlöjliga och ägnade 30 minuter åt att bara hälsa på varandra.

Hon hade sedan dess tänkt på att försöka hälsa (gärna först) på många hon mötte, le och hålla ögonkontakt. Under dygnet som gått hade följande hänt henne:
- En kille hon sa hej till sa hej tillbaka och sedan hörde hon hur han sa till sin kompis "hon är så söt, den tjejen!".
- Hon var på biblioteket då en kille frågade om hon bodde på X. Ja, han hade sett henne förr. Han sa att han tyckte att hon såg väldigt trevlig ut och gav henne sitt nummer.
- En kvinna sa "har du ingen mössa, vännen" och såg ut att vara nära att rätta till hennes halsduk men avstod. (Bra, för det hade känts lite konstigt.)
- En kvinna med hund hon mötte ibland stod och pratade med en annan kvinna. Hon sa "Hon är så rar, den här lilla" och strök henne över kinden. (Veronica blev glad fast hon var 27.)
- En kille som kom cyklade hoppade av cykeln för att först hälsa på busan och sedan fråga om han hade sett Veronica någonstans förut.
- När hon åt på in systers jobb frågade alla killarna i köket vem hon var och om hon var singel. (Hon hade ätit där förut utan att det hänt något.)

Så här brukade verkligen inte hennes statistik se ut. Allt detta för att hon sträckte på sig, log och sa hej. Det var verkligen en ny värld som öppnat sig för henne.

Är du nöjd med ditt kroppsspråk?
Tycker du att du är bra på att omedvetet eller metvetet sända ut de signaler du vill sända ut?
Tycker du att du är bra på att läsa av andra människor?


Föregående dagboksinlägg: Happiness in a bag
Nästa dagboksinlägg: Ester löpte amok

Happiness in a bag

Igår hade hon fått ett halsband av Jennifer; happiness in a bag med en hjärtberlock. Vald för att jag tycker om dig så mycket, sa Jennifer. Veronica kände sig glad, halsbandet var romantiskt och hon tyckte om det. Hon blev bjuden på italiensk glass som smakade mycket, gott!

Hon hade trott att hon skulle få besök så hon hade städat köket dagen innan. Nu stod det och var rent och pryddes av en stor bukett tulpaner i olika färger, som Marianne hade gett henne.


Föregående dagboksinlägg: Lyckats ta tag i sig själv
Nästa dagboksinlägg: Kroppsspråk blir mirakel

Dikt: Virmelin

Virmelin

kom hem

jag är inte densamma utan dig

vinden rör mig inte längre
nu när inte du går bredvid
jag hör människors röster
deras ord har lika mycket mening som
söndrigt toapapper på ett golv

jag är
söndrigt toapapper på ett golv
nu när du inte finns
och kan skratta mig stark
jag hör din röst ibland
den säger sjukt vardagliga saker

som om den inte vet du är borta
som om en snabbköpskasse
av miljövänlig plast skulle spela roll
som om jag skulle spela roll
själv
utan dina fingrar mot min kind

nudda mig igen snälla
sudda ut universum
kom tillbaka så länge som det krävs
för att jag ska orka titta igen
ge mig något att leva för
fast du är död

Virmelin

kom hem

jag är inte densamma utan dig

Brev till pappa

Dikt: Evighetens trötta missionärsställning

Lyckats ta tag i sig själv

Veronica hade lyckats ta tag i sig själv och diska igår. Idag skulle hon plocka undan, vattna blommorna och torka bord och så. Hon var inte sömnig men lite seg, som om hennes kropp ansåg att dagen börjat bara på prov.

Hon behövde verkligen boka tvättid, bara ett par rena byxor hade hon kvar och sockarna var udda. Hon sköt upp det, föreställde sig att trappan till tvättrummet var hal och svårforcerad. Ursäkter, ursäkter.

Idag började hennes nya liv nummer 298 045. Inget godis men en massa duktighet.


Föregående dagboksinlägg: En städning som inte blev av
Nästa dagboksinlägg: Happiness in a bag

En städning som inte blev av

Ännu mer snö. Det var vackert men Narnia var också autentiskt kallt. Busan fyllde år, fick leksaker, ben och pannbiff utan lök.

Veronica slarvade sig igenom dagen. Sköt upp en städning som måste göras. Imorgon skulle Marianne, Sivert och Jennifer komma på fika. Lägenheten såg ut som om någon hade kräkts och sedan dött i den. Nästan. Hon såg inte framemot morgondagens krav och tilltvingade leenden. Ibland hade hon så lite ork över att det knappt räckte till att vara Veronica.


Föregående dagboksinlägg: Ett födelsedagskalas för främlingar
Nästa dagboksinlägg: Lyckats ta tag i sig själv

Busan 3 år

Nu har vi levt ihop i snart tre år och delat mer tid ihop än vad jag nog gjort med någon människa. Du kom in i mitt liv och visade mig hur man är så totalt HUND. Du gillar pinnar, delar ut blöta pussar och stoppar din nyfikna nos överallt. Gråter jag är du genast där och torkar tårar. Skrattar jag är du där också för då har du antagligen gjort något vildbus eller något pudligt underfundigt sekunden före. Sover jag ligger du antagligen med ditt huvud på mitt hår och andas i min nacke.

Du har lärt mig mycket hittills. Att på morgonen är det lika bra att gå upp direkt för den där pudeltungan kan faktiskt nå ännu längre upp i näsan. Att ibland är livet precis så enkelt som det ser ut och det är bara att ta för sig. Att en pudel kan vara en clown, ens lojalaste vän och närmaste familj på en och samma gång.

Grattis, busan min. Jag visste inte hur mycket jag saknat dig förrän du fanns.


Hur använder man Twitter?
Tips på dåliga böcker