Summering

Sedan mars 2010 hade Veronica hunnit få jobb, byta jobb, bli arbetslös (ja, deltidsarbetslös i alla fall). Hon hade fått konstaterad borderlinediagnos, börjat i DBT, slutat med Mirtazapin och Cymbalta och början med Voxra. Hon var lite tröttare och slitnare än i mars 2010, men annars var hon lika självmordsbenägen som vanligt.

Välja parfym

Veronica hade givit bort alla sina gamla parfymer från Body shop och Yves rocher till Signe. Nu skulle det minsann väljas en riktigt parfym. Det tråkiga var bara att hon tyckte att alla riktiga parfymer luktade kemikalier. Det måste vara fel på hennes luktsinne, för inte kunde det vara meningen att Clean Simply soap skulle lukta dammig, gammal tvål och att Escadas nya sommardoft Marine groove skulle lukta mandariner på burk?

Hon hade provat Dolce & Gabbana Light blue som alla sa var så underbar, men inte på henne. Hittills hade hon tyckt bäst om Jennifer Lopez Miami glow, men hon var lite osäker på om det var gammal ananas den började dofta senare på dagen. Hon trodde att hon var lite förtjust i Elizabeth Arden Pretty och Escada Into the blue men dels funderade hon på om de var för snälla och dels hade hon på sig två andra parfymer samtidigt så hon hade blivit lite förvirrad.

Hon tyckte om doften av Barbie, som av änglatrumpet, så hon funderade på denna, men hon var en sådan som gärna ville prova gratis först. Nästa gång hon var i ett parfymeri tänkte hon prova Clean Shower fresh. Hon var ju ute efter doften av nytvättat och fräscht, mjukt och gott. Hade någon tips på parfymer som kanske kunde passa togs de tacksamt emot.



Nästa dagboksinlägg: Exotisk frukt

Exotisk frukt

Idag hade hon köpt hem en massa frukt. Bananer, äpplen, plommon, kiwi, passionsfrukt, pepino, litchi och sharon. Både passionfrukt och litchi var väldigt goda och hon hade ätit blåbär och hallon. Det kändes bra att köpa en massa nyttiga saker, lite så att man sträckte lite extra på sig när man stod i kassan. Man mådde gott av att äta det också.

Veronica hade städat ugnen lite grann. Det behövdes verkligen. Hon hade också gått långpromenader och givit bort en del saker hon inte behövde till Signe. De hade gjort några övningar Veronica hade gjort med psykologen; hälsa undergivet, neutralt eller självsäkert eller mötas i en dörr. Som avslutning hade de gjort några teaterövningar.

Föregående dagboksinlägg: Kaxig främmande hund
Nästa dagboksinlägg: Välja parfym

Kaxig främmande hund

På promenaden mötte Veronica och Ester en kvinna med en liten hund, nog en chinese crested dog powder puff (*puh*). Ester och Molly hälsade och kvinnan beklagade sig över en stor hund och dess ägare. Plötsligt började Molly morra och flög på Ester. Veronica drog Ester mot sig i kopplet, inga höga mattepoäng på den men hon hann inte tänka. Självklart borde hon gått jämsides med Ester och sjasat bort den andra hunden istället.

Den andra matten fyade sin hund och sa att hon kunde vara så väldigt kaxig. Veronica hade själv aldrig valt en sådan typ av bestraffning, men hon funderade på om Ester kunde förstå att bestraffningen var på grund av det Molly gjort mot henne och om hon kunde se någon rättvisa i det hela. Molly var på väg mot Ester igen. "Nu ska vi se här", sa den andra matten. Veronica svarade att hon faktiskt inte ville att de skulle hälsa mer idag och gick iväg med Ester.

Ester var ju en hårboll och hade inte blivit skadad av den lilla skiten. Men i fortsättningen skulle inte Ester och den lilla bitska vovven hälsa, sak samma om den andra matten blev sårad.


Föregående dagboksinlägg: Fotvård
Nästa dagboksinlägg: Exotisk frukt

Dikt: Älskade pappa

pappa kommer du ihåg
att du sparade alla mina dikter
och att hunden du gjorde
var min favoritteckning

du brukade ropa och fråga
om vi skulle hitta på något
som om vi var bästisar
och vi var tvillingsjälar

du läste böcker för mig
som vi tyckte var så bra
att du avverkade kapitel efter kapitel
tills mamma gick och lade sig

vi spelade TV-spel varje kväll
och jag fick säga till dig
att det var mitt i natten
och jag skulle till skolan dagen efter

jag kunde väcka dig tidigt
utan att du blev sur
du satt och väntade med mig i trädgården
tills fåglarna började kvittra

du ville överraska mig
varje morgon med vispat ägg
du låtsades aldrig om mammas blickar
som befallde fram rågbröd

mammas bestämda uppfattningar
rann av oss på sekunden
vi var edsvurna
det var min sida du stod på

du försökte inte med uppfostran
vi hade avtal med varandra
där vi fick bestämma varannan gång
och skenavtal för mammas skull

ett sådant avtal var läggdags
efter tio fick jag inte läsa mer
men inte var det någon tillfällighet
att jag fick en ficklampa i julklapp

mamma tyckte att vi var omogna
för vi gjorde bort oss
vi var mycket barn
vi var mycket vuxna

du sa aldrig att jag ljög
försökte aldrig få mig att bli vanlig
eller krossa mina illusioner
tvärtom hjälpte du mig att färglägga mina drömmar

du sa att jag var ett underverk
att jag skulle lyckas med allt jag ville
och nog kan jag göra många mirakel
men jag kan inte leva utan dig

Dikt: Manipulation

Fotvård

Veronica hade bytt lakan och sorterat smutstvätt. När hon duschade masserade hon med ett par lila duschvantar.

Efteråt tog hon ett fotbad med yves rochers peeling, åhlens fotsalt och fotkräm med oliv. Hon hade försummat sina fötter länge men nu var det dags att ta tag i gamla synder. Hon skulle ju bli omtyckt. Som om fina fötter spelade roll. Som om något spelade roll. Ingen skulle se henne ändå.


Föregående dagboksinlägg: När lyckopillerna verkade för bra
Nästa dagboksinlägg: Kaxig främmande hund

Ett ovälkommet telefonsamtal

När hon och busan var ute mötte de ett äldre par som sa att de tyckte att Veronica var så duktig med sin hund och så troget ute i alla väder. Busan lekbugade och svansen gick i ett, som alltid när någon talade till henne. Pudlar tycker mycket om uppmärksamhet.

Det var halt ute och Veronica föll, oj vad en ländkota ömmade. Oj, vad hon längtade efter sommaren.

Veronica fick ett ovälkommet telefonsamtal och efteråt hade hon nästan panik. Hon ville verkligen inte, ville hellre dö om hon fick välja. Hon grät och förstörde sminkningen helt och hållet. Orkade inte, orkade inte, orkade inte... Precis innan Hon fick ett fast grepp om henne lyckades hon fokusera på att hon inte skulle. Psykologen hade lite mycket just nu och hon tyckte om honom, ville absolut inte ställa till besvär för honom som ett självmord ju skulle innebära. Hennes ena syster hade mycket runt sig nu också.

Dessutom kanske hennes läkare eller hennes psykolog skulle kunna hjälpa henne. Båda två var väldigt bra och ville henne väl.


Föregående dagboksinlägg: Everybody's Looking For Something
Nästa dagboksinlägg: När lyckopillerna verkade för bra

Everybody's Looking For Something

Hon hade en låt som hon kände igen sig i.


Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree?
Travel the world and the seven seas
Everybody's looking for something
Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused

Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree?
Travel the world and the seven seas
Everybody's looking for something

Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused!

I wanna use you and abuse you
I wanna know what's inside you

Movin' on
Hold your head up
Movin' on
Keep your head up (repeats 3x)

Movin' on!

Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree?
Travel the world and the seven seas
Everybody's looking for something

Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused

I'm gonna use you and abuse you
I'm gonna know what's inside
Gonna use you and abuse you
I'm gonna know what's inside you

(http://www.lyrics007.com/Marilyn%20Manson%20Lyrics/Sweet%20Dreams%20Lyrics.html)



Föregående dagboksinlägg: Ester hade playdate
Nästa dagboksinlägg: Ett ovälkommet telefonsamtal

För smal?

Hon funderade på om hon började bli för smal. Det var inte lätt att hålla vikten när hon åt så lite godis som nu.



Föregående dagboksinlägg: Ny ren vecka
Nästa dagboksinlägg: Ester hade playdate

Ny ren vecka

Det var måndag. En ny ren vecka som ännu inte var förstörd. Hon hade inte ätit godis, sovit extra eller låtit bli att göra något. Idag skulle hon minsann diska, vattna blommorna och duscha.

Hon funderade på att ringa till psykologen och berätta att hon hade haft en hemsk period, men hon ville inte ge honom tid att fundera på om han skulle se till att hon lades in, så hon avstod.

För en gångs skull tyckte hon om romanen hon höll på att läsa; Döden genom vatten av Ruth Rendell.

Föregående dagboksinlägg: Som om naturlagarna blivit upphävda
Nästa dagboksinlägg: För smal?

Som om naturlagarna blivit upphävda

David Birgerssons försvinnande påverkade hela Varberg. Väldigt många hade ändrat sina vanor; undvek att gå hem själva, om de ändå var tvungna ringde de till en vän och berättade att de kommit hem etc. Det var som naturlagarna helt plötsligt blivit upphävda, om han kunde försvinna spårlöst kunde kanske alla andra göra det också.

På sena promenaden kvällen innan hade Veronica sett en man stå och rycka i en port. I vanliga fall hade hon inte brytt sig, men nu gick hon åt andra hållet och ringde mamma på mobilen. Så att hon inte också skulle försvinna.


Föregående dagboksinlägg: Ett missfoster som inte ens kunde
Nästa dagboksinlägg: Ny ren vecka

Ett missfoster som inte ens kunde

Veronica mötte tant Silvia när hon var på väg ut för att handla. Silvia bad henne köpa lite keso och när Veronica kom dit för att lämna den blev hon inbjuden på hemgjord semla. Den var liten och väldigt god.

När Veronica skulle gå igen var tant Silvia på väg att hjälpa henne med jackan.
"Jag kan själv", sa Veronica som en liten unge och kände som en sådan också. Hennes rörelser blev ännu mer stela när hon såg hur tant tittade medlidsamt på henne och bara ville rusa fram och klä på henne. Hon var ett missfoster, som inte ens kunde se normal ut när hon klädde på sig jacka och skor.


Föregående dagboksinlägg: Drömmarna som försvann
Nästa dagboksinlägg: Som om naturlagarna blivit upphävda

Drömmarna som försvann

Hon hade varit riktigt ledsen för sin hundallergi som givit förkylningssymtom, trötthet, svullna ögonlock och läppar. Hade känt det som att hennes värld rasat samman. Hon skulle aldrig kunna bli dagmatte eller extramatte eller jobba med hundar eller skaffa en hund till som inte var pudel eller en hundägande pojkvän. Så mycket drömsand som runnit mellan fingrarna ut i ingenting. Så mycket förhoppningar som inte kunde sändas längre. Så många fantasier som bara kunde vara på låtsas.

Hon hade börjat slarva med maten, åt mest godis och ville dö. Numera visste hon att man inte kunde kväva sig själv med en kudde även om man kunde sluta äta.

Föregående dagboksinlägg: Hundallergi
Nästa dagboksinlägg: Ett missfoster som inte ens kunde

Hundallergi

Veronica var kattallergiker. I flera dagar efter att hon träffat hundarna av raserna shiba och tibetansk spaniel intalade hon sig själv att hon bara blivit förkyld... i ögonen. Hon blev väldigt ledsen när hon var tvungen att erkänna och drömmen om labradoren Torkel och sheltien Mindra bara fick tvärdö. Hon grät pinsamt mycket medan hon kliade sig i ögonen.

Bara några dagar tidigare hade hon och tibbematten pratat om att de kunde hjälpa varandra att passa hundarna. Jennifer skulle skaffa golden retriever i nästa vecka och ville nog ha Veronicas hjälp. Veronica kunde säkert ta allergitabletter när de behövdes men att passa tibben i två veckor eller bli extramatte åt goldenvalpen kunde det ju inte längre bli tal om.

Hon hade inte berättat det än, det tog emot så. Både för att hon var ledsen och för att det var liksom löjligt, hon som älskade hundar. Tack gode gud i alla fall att hon tålde pudlar och att just pudel var hennes favoritras.


Föregående dagboksinlägg: Shiba och tibetansk spaniel
Nästa dagboksinlägg: Drömmarna som försvann

Shiba och tibetansk spaniel

Igår hade hon följt med Jennifer som ville skaffa hund till en kennel. Där fanns shiba och tibetansk spaniel. Hundarna hade kastat sig över Veronica och överöst henne med pussar. Kennelägaren sa att hon aldrig sett något liknande och Jennifer rönte inte mycket uppmärksamhet. Veronica var lycklig, hon var väldigt svår för människor att tycka om men alla hundar älskade henne.

Hon blev förälskad i hundarna, började fundera på om det inte var dags för busan att få en "lillasyster". Hon blev mest fäst vid en tibbetik som slickade henne i näsan och en ung shiba som slickade henne i ögat.


Föregående dagboksinlägg: Självmordssamtalet med psykologen
Nästa dagboksinlägg: Hundallergi

Självmordssamtalet med psykologen

Hon funderade på vad hon skulle säga. Det skulle bli fel för hon brukade aldrig tänka efter vad hon skulle säga i förväg, men den här gången kändes det viktigt. Hon hade dåligt samvete för hur hon hanterat självmordssamtalet hos psykologen.

Här var hennes utkast som säkert inte hade något med vad hon verkligen skulle få för sig att säga att göra:

”Jag vill be om ursäkt för hur jag hanterade det när vi pratade om självmord förra gången. Jag tänkte mycket och lyssnade lite. Jag kan bättre. Jag måste erkänna att jag inte varit empatisk alls när det gäller dig. Jag har funderat på hur mina självmordstankar påverkar min familj, men inte på hur de påverkar dig.

Du har ju mycket runt omkring dig nu och jag vill inte att det ska falla någon skugga över dig. Jag tycker jättemycket om dig och jag vill på intet viss försvåra din karriär eller ge dig sämre självförtroende. Jag förstår att om jag tog livet av mig skulle det kanske göra så du fick svårt att lita på patienter som vill ha undantag från hotet att bli inlagda för att de har hund hemma, eller vad det nu kan vara.

Jag har inte förstått att mina självmordstankar kanske är ett stressmoment för dig. Du vet att du alltid verkar självsäker och jag har inte tänkt på att du kanske tvärtom känner dig osäker ibland. Kanske påverkar det vår terapi. Första gången jag kom hit betonade du att du var tuff och hård; vissa tyckte om det, andra inte. Jag tycker tvärtom att du varit jättesnäll mot mig. Jag hoppas inte att det är för att du är orolig att jag ska bli upprörd och gå hem och ta livet av mig. Jag är bra på att ta kritik. Jag klarar det.

Jag vet att du har en bild av mig att jag vill vara dig till lags. Men jag känner inte så; jag känner att jag kan hävda mig i vår relation och att jag kan säga vad jag tycker och vara ärlig. Jag litar helt på dig och skulle säga om det var något.

Enda gången jag inte är ärlig är när du skämtar hårt med mig. Du kniper med ena ögat och ler snett, jag antar att det är hjälpstimulus så här i början för att jag ska förstå att det är skämt, och säger något i stil med ”Ja, du rullar ju nästan fram.” Jag säger ”Ja, precis” och ler tillbaka men inombords tänker jag: ”Herre gud, jag skulle inte ätit den där sista daimglassen!”. Men där tänker jag att du vet om att jag känner så och att vi tränar på det tillsammans.

Jag vet att det finns problem med mig, ex att jag har svårt att inte lyssna på henne ibland och att jag kan vara ombytlig i mina känslor. Samtidigt är jag resonabel, lojal och pålitlig. Jag villl att du ska veta att jag tycker att du är en fantastisk psykolog. När jag sökte hjälp gjorde jag det av pliktkänsla mot familjen. Jag trodde att jag skulle hamna hos någon som sa ”hmm” och ”oj då” och som vanligt skulle personen inte kunna hjälpa mig ett dugg. Men du har redan hjälpt mig femton gånger mer än vad någon annan har gjort. Jag tycker att det här känns som ett jättebra sätt att arbeta på. När jag vill ta livet av mig lirkar jag med mig själv, säger att du ska få ta livet av dig men inte just nu. Nu ska vi testa vad som händer om jag låtsas att jag är den här och beter mig så här. Hon tycker mycket om att leka. Det hjälper mig att stanna kvar.

Jag kan inte lova att jag inte ska ta livet av mig men jag kan lova att verkligen väga in om det är värt att göra så även mot dig. Enligt min bedömning – och den får väl anses kvalificerad eftersom den är min – behöver du inte oroa dig.”

Föregående dagboksinlägg:David Birgersson försvunnen i Varberg
Nästa dagboksinlägg: Shiba och tibetansk spaniel

Någon som inte ville väl

Veronica och Ester klev upp tidigt på morgonen för att träna lösträning. Ester gick fint vid sidan när de mötte människor, som om hon verkligen var en lydig hund. De hade gjort samma sak kvällen innan med samma resultat.

Veronica var godissugen. Ibland var det svårt att stå emot argumentet när jag mår bättre ska jag må bättre. Bara idag också och annat skitsnack.

Det bodde någon som inte ville väl i hennes kropp.


Föregående dagboksinlägg: Om självmord var ett alternativ
Nästa dagboksinlägg: David Birgersson försvunnen i Varberg

Om självmord var ett alternativ

Veronica hade dåligt samvete efter sitt senaste samtal med psykologen. Han hade velat prata om självmord, om vad som skulle hända om hon var tvungen att läggas in. Veronica satt med armarna om sig själv, försvarade sig mot saker han inte sa. Såhär i efterhand tänkte hon att hon nog hade hört ett helt annat samtal än det han hade fört.

Han hade pratat om att hon skulle få tid att ordna med busan i så fall. Hon hade tänkt "det kan du ju försöka med, jag är jurist, glöm att du skulle kunna få mig tvångvårdad någonstans". Han sa att det var viktigt att hon var ärlig. Hon hörde det som att han sa att hon ljög.

Hon hade fortfarande varit en knut när han hade sagt att hon var jätteärlig och jobbade hårt. Han fortsatte med att säga att han såg fram emot de dagar då hon skulle komma, för det var så roligt att jobba med henne, det hände så mycket. Hon tänkte att han inte menade det, ingen utom hennes familj kunde tycka om henne.


Föregående dagboksinlägg:Lösträning med hunden
Nästa dagboksinlägg: Någon som inte ville väl

Lösträning med hunden

De var ute på kvällen och tränade lösträning. Veronica hade dåligt samvete att hon var så feg och begränsade busans frihet. Hon satte på Ester reflexvästen och lät henne gå utan koppel i bostadsområdet. När de mötte en hund fegade hon ur och höll i västen och när de mötte en människa visade hon en godis. Suck, vilket fego.

Busan skötte sig bra. En gång fick hon hämtas när hon hittade något gott att äta. Veronica vinnlade sig om att vara tydlig i röst, gester och kroppsspråk.


Föregående dagboksinlägg: Ester löpte amok
Nästa dagboksinlägg: Om självmord var ett alternativ

Ester löpte amok

Ester pudel hälsade på en draghund när halsbandet plötsligt öppnade sig. Ester pudel hade absolut ingen hörsel när hon busade utan sprang runt i cirklar och tyckte tro att "Kom!" var något konstigt kommando på utrikiska. Ett gäng skrattande människor försökte fånga Ester pudel som hoppade upp och gav dem kärvänliga pussar innan hon sprang iväg igen. När busdjuret till slut var infångat gav människor komplimanger för att hon var så söt och glad. Veronica var i sitt stilla sina väldigt tacksam för busans söta utseende och enorma charm, som gjorde att människor förlät henne allt möjligt. Det hade nog varit helt annat ljud i skällan om det hade varit en rottweiler som sprang runt och hoppade upp på folk.



Föregående dagboksinlägg: Kroppsspråk blir mirakel
Nästa dagboksinlägg: Lösträning med hunden