Ett missfosters dagbok: januari 2010

söndag 31 januari 2010

Brev till pappa

du slåss inte längre

med väderkvarnar och tennsoldater

att jag skulle kunna sakna

till och med ditt oresonliga

krig mot allt motstånd

andras pappersflygplan mot dina kärnvapen

saknar att vara din lilltös

den du ringer och väcker varje morgon

men vad spelar det för roll

min kärlek kan inte rädda någon

kunde inte rädda dig

bara göra mig själv rädd

jag har ingenstans att göra av

allt som är ditt

som om om inte var uppfunnet

vill ha baksidan av din hand

mjukt mot kinden vill kunna trösta dig

med mina tårar

du lät mig gå vilse

när jag behövde

lät aldrig ens ett ord misstänka

att min karta föreställde en värld

som inte fanns

någon annanstans än under mitt hår

idag fyller du inte år längre

just därför en bemärkelsedag

ont lätt att komma ihåg

grattis älskade pappa min

en dag kommer du inte vara död för mig

och jag inte längre vara född

Dikt: Leksaksliv

Dikt: Virmelin

Jag är total Twitternybörjare och har några frågor:

Man kan ju söka andras bloggar i kategorier men kan man också placera sin egen blogg i en kategori?

Finns det något sätt att enbart söka på svenska Twitters?

Vad är skillnaden mellan Follow, Lists och Favorites?

Har du tips på några intressanta twittrare att följa?

Resultat av omröstning: Använder du kalender?

Busan 3 år

Resultat av omröstning: Använder du kalender?

Nej	(25%)
Ja, jag använder kalender i datorn eller mobilen	(0%)
Ja, jag använder en kalender i pappersformat	(50%)
Jag använder både kalender i pappersformat och i datorn eller mobilen	(25%)

Hur använder man Twitter?

lördag 30 januari 2010

CP-skador

Att någon har en CP-skada betyder att personen har en förlamning som orsakats av en hjärnskada i fosterstadiet eller tidigt i livet.

CP-skador kan yttra sig på olika sätt. Vissa kan ha lindriga symtom, som exempelvis en lätt haltning, medan andra kan vara beroende av hjälp för sin överlevnad.

Som CP-skadad kan man ha problem med spasticitet, exempelvis att vissa muskler är stela. Man kan ha dessa problem i ena halvan av kroppen, att benen är mer påverkade än armarna eller tvärtom.

Man kan också ha dyskinetisk CP-skada och ataxier som innebär att rörelser blir felaktiga och ofrivilliga.

"Vid sidan om den motoriska avvikelsen har många av alla med CP-skada också någon annan funktionsnedsättning, vilken ibland dominerar. Hälften av de CP-skadade har en störning i talförmåga och språk. Omkring en tredjedel har någon gång i livet haft epilepsi. Det är heller inte ovanligt med någon form av perceptionsstörning. Personen kan då ha svårigheter att koordinera öga och hand eller att rätt tolka sinnesintryck. Det kan vara svårt att urskilja detaljer i ett stort sammanhang som till exempel att hitta saker på en rörig plats.

Drygt en tredjedel har en kognitiv funktionsnedsättning motsvarande utvecklingsstörning. Därutöver förekommer ofta lindrigare nedsättning av uppmärksamhet, minne och koncentration."(Källa: Neuroguiden.se)

Att vara CP-skadad kan också innebära emotionella svårigheter, exempelvis att man har svårt att handskas med starka känslor.

Är du CP-skadad, eller känner någon som är det? Skriv gärna och berätta om dina erfarenheter!

3 hundböcker som verkar bra

3 hundböcker som verkar bra:

Hund av Agneta Geneborg, Kerstin Malm, Annelie Isaksson, Kristina Mårtensson, Britta Hedekäll och Linda Laikre, 320 kr
Med sikte på 10:an - belöningsträning för lydnadsklass I-elit av Niina Svartberg och Kenth Svartberg, 228 kr
Ut och lek med din hund! av Åsa Tova Berg, 183 kr

Vilka hundböcker tycker du är bra?

Instruktionsfilm om apporteringsträning
Hund av bl a Agneta Geneborg och Kerstin Malm

Ett födelsedagskalas för främlingar

På kvällen blev hon hejdad av två personer som frågade om hon visste var Karin Y bodde. Långt ljust hår? Högst densamma som hon själv blivit bjuden på kalas till men avböjt. Hade Karin bjudit hem alla hon någonsin träffat till sin lilla etta för att få många presenter? Killen frågade om hon möjligen visste adressen. Veronica kom ihåg den från inbjudan och kunde inte låta bli att le lite åt deras förvånade miner. Kanske trodde de att hon kunde adressen utantill till alla som bodde i området.

Föregående dagboksinlägg: Barndomsbilder
Nästa dagboksinlägg: En städning som inte blev av

fredag 29 januari 2010

Barndomsbilder

Veronica hade hittat ett antal bilder på sig själv som barn.

Föregående dagboksinlägg: Utbrott i affären
Nästa dagboksinlägg: Ett födelsedagskalas för främlingar

Utbrott i affären

När Veronica kom till affären stod en del folk utanför och dörren höll på att bankas upp. Inifrån. Tydligen var den fastfrusen.

Tidigare på morgonen hade hon och busan blivit stannade av en hundkär kvinna, som tvingats lämna kvar sin vovve i Bulgarien. Kvinnan hade dröjande smekt busan över manken och berättat om den saknades små egenheter. Kanske en dag jag får hit honom, trodde hon inte på själv.

Föregående dagboksinlägg: En döds födelsedag
Nästa dagboksinlägg: Barndomsbilder

torsdag 28 januari 2010

En döds födelsedag

Idag var det en väldigt viktig människas födelsedag. Han fyllde inte år längre så därför var det en bemärkelsedag extra lätt och extra ont att komma ihåg. Grattis, pappa.

Hon hade drömt om honom på natten. De hade varit på Willys och storhandlat och det var bråttom till kassan. Pappa orkade inte så länge till nämligen, han blev tröttare och tröttare för varje hylla som de passerade. Han engagerade sig i vad som skulle köpas trots att de båda två visste att han troligen inte skulle hinna använda dem. Han sa ingenting när hon hade glömt köpa bambuskott så att han fick släpa sig igenom hela affären igen.

Veronica vaknade av att hunden mycket omsorgsfullt och mycket milt slickade bort tårarna.

Föregående dagboksinlägg: Inbjudan till födelsedagskalas
Nästa dagboksinlägg: Utbrott i affären

Dikt: Leksaksliv

mitt liv är ett leksaksliv
och i min låtsasverklighet
behöver jag bara vänta på
att det ska gå över

en dag ska jag riva
sönder omslagspappret
och packa upp mitt
oanvända öde

jag ska leva i nuet
inte i ilska
inte i väntan
och saknad över min döde

jag ska vara stark
och utföra vardagsmirakel
jag ska vara den
som jag behöver

Dikt: Nivea

Brev till pappa

onsdag 27 januari 2010

Inbjudan till födelsedagskalas

Snön var som is och slog henne i ansiktet på promenaden. Straffet för att vara präktig och gå ut på promenad ändå.

Hon hade ett sår på ryggen som hon varje gång hon inte var vaksam rev upp och rev upp igen. Det sved fast ändå kunde hon inte sluta.

Hon hade ätit en banan som extramål. Förväntade sig psykologens beröm eftersom hon ätit fyra gånger på en dag och inga onyttigheter. Längtade.

Veronica hade fått en skriftlig inbjudan till ett födelsedagskalas. Hon blev lite häpen för den enda kontakt de haft på 15 år är en fika för något år sedan eller mer när de hade träffat på varandra av en slump. Själv brukade hon bara bjuda närmaste familjen när hon fyllde år.

Föregående dagboksinlägg: Ny psykologtid
Nästa dagboksinlägg: En döds födelsedag

tisdag 26 januari 2010

Ny psykologtid

Ny tid hos psykologen. En skolkares försvarstal. Men det fanns ju saker hon hade gjort också och till nästa vecka så... Ja. Godis högst en gång i veckan. Inte sova på dagen. Testa att göra något direkt när tanken dyker istället för att gå och dra på det och få dåligt samvete. Diska med en gång.

Hon nämnde att hon kanske ville ha bättre lydnad på Ester, så hunden skulle kunna vara lös utan att springa fram till folk. Psykologen sa att det nog var bra, för själv hade han inte tyckt om om en främmande hund sprang fram till honom. Veronica hade redan märkt att han inte var så förtjust i hundar.
"Jag låter henne såklart inte springa fram till människor", svarade hon.

De hade mycket ögonkontakt och Veronica njöt i smyg. Tog åt sig när han sa att hon var rolig. Bannade sig själv för att hon var patetisk.

Föregående dagboksinlägg: Spärren som hindrade verkligheten
Nästa dagboksinlägg: Inbjudan till födelsedagskalas

lördag 23 januari 2010

Spärren som hindrade verkligheten

Ännu en gång hade hon glidit över spärren som hindrade verkligheten från att förstöras. Hon ville kräkas och kände hjärnblixtarna slå ner till ingen nytta. Hon orkade inte göra annat än att vira in sig i det stora täcket av meningslöshet. Hon skulle må bättre så fort hon mådde bättre.

Hon hade inte orkat diska eller laga mat. Imorgon. Eller i övermorgon. Eller...

Föregående dagboksinlägg: Rätten till sin egen undergång
Nästa dagboksinlägg: Ny psykologtid

Rätten till sin egen undergång

Veronica höll hårt i sitt eget misslyckande, rätten till hennes egen undergång kunde ingen ta ifrån henne. Hon mådde dåligt, bet sönder sina läppar och lät spegelbilden vara hängig. Mycket godis blev blixtar i huvudet, retlighet och illamående. Väggarna måste vara galna.

Magen hade buktat sig utåt, eftersom ingen kunde tycka om henne kunde hon lika gärna vara fet som smal. Han drack läsk för kanske första gången på ett år. Lägenheten hjälpte till att stöka ner sig, ställde glas och odiskade skålar överallt. På ryggen värkte sår hon rivit upp igen och om igen. De var fula. Det var nästan så hon fick låta bli att ta sitt eget liv i smyg, för vad hade hon för giltig ursäkt till att leva.

Men så var det stopp och hon orkade inte kräkas mer. Hon tyckte ju om att leka, så varför kunde hon inte leka lycklig. Ta upp all plats hon hade och leka lyckad och se vad som hände. Ett två tre, på det fjärde hände det.

Föregående dagboksinlägg: Nästan fadäs
Nästa dagboksinlägg: Spärren som hindrade verkligheten

onsdag 20 januari 2010

Nästan fadäs

Veronica skulle på ett viktigt möte. Precis innan hon gick in insåg hon att hon doppat sin MP3-spelare i semlan och spelaren hade i sin tur smetat grädde över hennes svarta kappa. Förra gången Veronica hade haft något viktigt att säga hade en kvinna fått påtala att kjolen satt fast i strumpbyxorna där bak.

Föregående dagboksinlägg: Kär i psykologen
Nästa dagboksinlägg: Rätten till sin egen undergång

tisdag 19 januari 2010

Kär i psykologen

Det var två veckor sedan Veronica varit hos psykologen senast. Hon hade tappat taget, sov mer, åt mindre, berättade om en incident med en plastpåse. Psykologen behöll distansen, inga tecken på att hon var någon. Inget i stil med för två gånger sedan när hon berättat att busan var en känslig liten tjej och han hade sagt "precis som du". Hon saknade det, behövde det. Han sa i en bisats att han inte kunde bli hennes vän, det visste hon redan, ville inte höra.

Jennifer skrattade åt henne när Veronica kom förbi efteråt, sminkad och klädd i den röda tröjan med rosor på. "Vem är det som är kär i sin psykolog!"

Föregående dagboksinlägg: Dålig dag
Nästa dagboksinlägg: Nästan fadäs

måndag 18 januari 2010

Debatt: Varför är fördomar så skrämmande?

Det här med fördomar, varför anses det så skrämmande?

Jag har fått väldigt mycket kritik i diskussioner om fetma för att jag tror och står fast vid att jag tror att 1 feta generellt är mindre rörliga än normalt 2 de flesta kan gå ner i vikt med mindre mat och/eller mer motion. Jag har fått höra att jag sårar folk och människor har kommit med exempel på X som inte kan gå ner i vikt trots lite mat och mycket motion och på Y som är jätteaktiv med sina hundar fast hon är fet.

Men för mig, och för många andra som har fördomar inbillar jag mig, finns det ingen motsägelse i det. Att X är väldigt fet betyder inte att hon är mindre rörlig utan det betyder att jag tror att sannolikheten är högre att hon är mindre rörlig.

Det här är faktiskt inte meningen att jag vill ha fetmatråd nr 10, utan jag vill diskutera fördomar.

Jag kan ta exempel från mitt eget liv och fördomar jag kan mötas av. Jag är CP-skadad. Om någon på internet skulle tro att jag kanske var utvecklingsstörd för det skulle personen antagligen få 30 arga svar som försvarade mig och som sa att CP-skada inte har med intelligens att göra. Men faktum är att ungefär en tredjedel av de CP-skadade har en kognitiv funktionsnedsättning motsvarande utvecklingsstörning. Därutöver förekommer ofta lindrigare nedsättning av uppmärksamhet, minne och koncentration. (källa: http://www.neuroguiden.se/Diagnoser.CP_-_cerebral_pares.Symptom_och_sjukdomsforlopp.htm)

Detta betyder inte per automatik att jag är utvecklingsstörd. Men det betyder att det är mycket högre sannolikhet att jag skulle vara utvecklingsstörd än att vem som helst är det. Om någon frågar mig om detta tar jag inte illa upp, utan förklarar hur det är just för mig: Nämligen att mitt bild- och kroppsminne är mycket påverkat.

Jag kan ta ett annat exempel från mitt liv; som väl nästan ingen har missat har jag varit mycket deprimerad. Vissa försöker få mig att förstå hur de känner det genom att fråga hur jag skulle känna det om någon sa att det bara var att rycka upp sig. Om någon sa så är det ju deras uppfattning om hur världen ser ut och det påverkar inte mig. Andras fördomar är inget hot mot mig. Om andra tycker att jag knarkar eller är lat är det upp till dem, varför skulle jag bli ledsen för det? Jag håller inte med bara.

Vissa tyckte inte att man skulle diskutera fetma för människor kunde bli ledsna och hade jag själv upplevt att människor tyckte att jag var äcklig etc. Ja, jag blev sedd som ett missfoster och mina klasskamrater hade omröstning att de tyckte det var synd att jag inte levde på 40-talet så jag hade blivit avlivad i koncentrationsläger. Den tog så klart. Men jag tycker att jag framför allt är skyldig mig själva att försöka skaffa mig hud så inte andra kan fingra på mina känslor hur som helst. Det är jag glad att jag blivit duktig på, att andras åsikter hölls utanför mig och jag kan ta att andra tycker negativa saker om mig. Hade jag blivit ledsen av en diskussion hade jag inte deltagit i den.

Jag hade en fet kompis en gång. Första gången vi sågs satt vi och pratade och sedan skulle vi till samma föreläsningssal. Jag gick långsammare än jag brukar och frågade dessutom om vi skulle ta bussen och han sa ja. Det gjorde jag ju bara för att mina erfarenheter säger mig att feta kan gå långsammare och orka mindre. Det visade sig att det var så också. Men om han hade spurtat iväg hade jag ju inte fortsatt att gå långsamt bara för att han var fet och mina tidigare erfarenheter säger mig att feta kan gå långsammare och orka mindre. Fördomar säger inte att ex CP-skadade kan vara utvecklingsstörda och Y är CP-skadad och alltså är Y utvecklingsstörd. Fördomar säger att sannolikheten är högre att Y är utvecklingsstörd men hon behöver inte vara det.
Jag agerar efter mina fördomar i andra fall också. Exempelvis håller jag kanske lite extra avstånd när jag är ute med busan och möter invandrare, för jag tror att sannolikheten är högre att de är hundrädda. Jag rör inte vid någon som är autistisk för jag tror att sannolikheten är högre att personen inte vill det. Om jag gör rätt eller fel i det enskilda fallet går ju så klart inte att säga eftersom jag inte frågat varje person om hur de vill ha det.

Alla människor har fördomar och förutfattade meningar. Hade vi inte haft det utan skulle möta varje människa, situation och händelse förbehållslöst hade vi inte haft tid att leva. Fördomar är ju faktiskt inget vi har för att jävlas, utan för att underlätta att leva.

Så varför anses fördomar så skrämmande?

Debatt: Tror Cristina Husmark Pehrsson sig själv?
Föräldrar ska bli skadeståndsskyldiga för barnens gärningar

söndag 17 januari 2010

Dålig dag

Ester hade sprungit fram till en dansk-svensk gårdshund. Veronica ursäktade sig tre gånger om för hussen som bara skrattade och släppte loss sin hund så vovvarna kunde leka.

Överlag hade Veronica haft en dålig dag i dag. Nytt liv med allt möjligt skulle påbörjas imorgon. Två böcker var påbörjade, ingen av dem lyckades fånga hennes uppmärksamhet. Ändå var det Gökboet och en roman av Klas Östergren. Han hade svårt för böcker som var skrivna för mer än tjugo år sedan, språket var bara en liten smula annorlunda och hon kände inte igen sig i personbeskrivningarna.

Föregående dagboksinlägg: Hon höll på att tappa koncepterna
Nästa dagboksinlägg: Kär i psykologen

Debatt: Tror Cristina Husmark Pehrsson sig själv?

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson menar att reformen av sjukförsäkringsreglerna i första hand handlar om att återinföra människor in på arbetsmarknaden, inte att straffa de svårt sjuka.
Kritiken mot sjukförsäkringen är överdriven
Hon använder fina ord som att det erbjuds åtgärder från arbetsförmedlingens sida, när det som menas att åtgärderna är obligatoriska om man vill ha rätt till ersättning. Hon pratar om det passiva utanförskapet när hon pratar om människor som är för sjuka att jobba och påstår att det fortfarande är så att de som är för sjuka för att arbeta ska få sjukpenning.

Tror Cristina Husmark Pehrsson sig själv? Går det överhuvudtaget att försvara att man skickar ut cancersjuka och andra med allvarliga hälsoproblem i åtgärder? Hur mycket pengar förväntar man sig att spara med alla dessa överflyttningar och insatser som i många fall inte kommer att kunna leda någonstans eftersom individen är, just det, för sjuk för att jobba? Om denna reform handlar om rehabilitering, om att hjälpa de som kan jobba och att de inte ska lämnas ensamma och utstötta; varför kan då inte dessa insatser just erbjudas till de som kan och vill jobba? Vi har redan en hög arbetslöshet I Sverige, lägg insatserna på de arbetslösa och vrid inte på ord, en sjuk är en sjuk är en sjuk!

Vart tog medmänskligheten vägen?

Debatt: Fosterbarn har vanvårdats
Debatt: Varför är fördomar så skrämmande?

lördag 16 januari 2010

Instruktionsfilm om apporteringsträning

Ehum... Gör som jag. Eller inte.

Har du några roliga filmer där träningen inte gick som du tänkt dig?

Drömmen om hundrasen bergamasco
3 hundböcker som verkar bra

3 vardagstips för att bekämpa depression

Här kommer 3 vardagstips för att bekämpa depression:

Gå raska promenader, det stimulerar "lyckosignalsubstanserna" i hjärnan.
Undvik godis, det är svårt att må bra om blodsockret åker jojo.
Sov under samma tid varje natt och undvik att sova på dagen.

Har du några bra vardagstips för att minska depression?

Livanda - kognitiv beteendeterapi på nätet
Om att be och att neka

Hon höll på att tappa koncepterna

Hon höll på att tappa koncepterna igen. Hon slarvade med maten och var så trött så trött. Nu måste hon ta nya tag, inte ge efter för rösten som ville lägga sig ett litet tag bara och inte glömma att äta tre gånger om dagen. Ignorera det där sega som återerövrade varje por av hennes kropp, kämpa emot allt det där ingentinget.

Föregående dagboksinlägg: Hon hade en grej...
Nästa dagboksinlägg: Dålig dag

En ömsint roman av Stephen King

Veronica hade läst något så ovanligt som en ömsint bok av Stephen King. Den hade varit sorglig och hon hade gråtit ögonen ur sig tills hon nästan inte kunde andas längre. Pudeln, som hade ett sjätte sinne för när hon var ledsen, var genast där och torkade tårar och tröstade. Ester var en så mycket finare hund än Veronica förtjänade. Hon brydde sig och visade att en hund kunde vara omtänksam; när Veronica gråtit klart fick hon Esters godaste ben.

Vad tycker du om Stephen Kings romaner?

Föregående dagboksinlägg: Inte ökad aptit med lyckopillret Mirtazapin
Nästa dagboksinlägg: Hon hade en grej...

fredag 15 januari 2010

Inte ökad aptit med lyckopillret Mirtazapin

Hon hade läkartid för att diskutera sin medicinering. Doktorn blev förvånad att Veronica inte hade någon aptit trots att hon gick på Mirtazapin, hon var den enda läkaren hade hört talas om som inte drabbats av ett ökat sötsug. Veronica fick beröm för sin nya frisyr och tröjan hon hade på sig.

Vågen visade 52 kilo och Veronica häpnade. Hon tyckte att hon var smal men hon hade ju vägt tio kilo mindre än så här. Hon hade oroat sig för att hon inte fick i sig tillräckligt men hon var ju ett mullo! Lustigt nog var hon 1.62 lång, vilket var mer än två cm mer än vad hon trodde om sin längd.

Vad har du för erfarenheter av lyckopiller och aptit samt sötsug?

Föregående dagboksinlägg: Kär i sig själv
Nästa dagboksinlägg: En ömsint roman av Stephen King

Debatt: Fosterbarn har vanvårdats

Fosterbarn vittnar om övergrepp (DN)
En utredning har gjorts om hur fosterbarn har behandlats på 1900-talet. Vanvård, misshandel och sexuella övergrepp har varit vanligt förekommande.

Detta är alltså en undersökning som behandlar det förflutna. Men hur har fosterbarnen det nu? Förhoppningsvis är situationen bättre än under 1900-talet men vi kan inte blunda för att en del fosterbarn blir utsatta för övergrepp och vanvård. En annan fråga är om det alltid är bättre att leva i en miljö där våld, misshandel och vanvård inte förekommer än att leva med sina föräldrar, som man älskar. Det kan vara en stor sak för barn att ryckas upp med rötterna och försöka finna sig tillrätta med nya människor.

Har du några erfarenheter av fosterhem?

Debatt: Rätt att slå provocerande ungdom?
Debatt: Tror Cristina Husmark Pehrsson sig själv?

Dikt: Nivea

min hud luktar nivea
inbillar att det är doften
av sommar och förhoppningar
av mig när jag är varm

reklamen som intalar
att än finns det tid att reparera
en sliten själ
en sömnig kropp

klänningen som påminner om
den jag var när jag brydde mig
ljus hy smala handleder
oskyldigt mjukt hår

som om jag någonsin
kommer bli annat än knullad
av de som sett allt
repriser repriser repriser

Dikt: Olyckskommunist
Dikt: Leksaksliv

torsdag 14 januari 2010

Livanda - kognitiv beteendeterapi på nätet

Jag tycker att ett självhjälpsprogram mot depression som verkligen är bra och fungerar är Livanda - kognitiv beteendeterapi på internet. I programmet får man bland annat göra självskattningar och se hur ens mående förändras, föra aktivitetsdagbok för att upptäcka vilka aktiviteter man mår bra av, analysera tankar och upprätta förändringsplaner. Programmet kostar för 525 kr och du har tillgång till det i 15 veckor.

Har du någon erfarenhet av Livanda?

Bästa sättet att hantera djup sorg när någon dött

3 vardagstips för att bekämpa depression

Dikt: Olyckskommunist

låtsas att jag inte är en sådan
som förstör alla vägar tillbaka
plockar bort alla skyltar
i kommunistisk rättvisa

ibland känner jag viskningar
i mtt huvud av
aborterade möjligheter som flugor
man får slå ihjäl igen och igen

jag tänker inte låta något
störa min olycka
min utstakade väg till undergång
den trygga känslan av hopplöshet

Dikt: Opålitliga inte blå ögon
Dikt: Nivea

Debatt: Rätt att slå provocerande ungdom?

Mannen som dömts till dagsböter för ringa misshandel sedan han örfilat en tonåring som kallade honom gubbjävel har överklagat till hovrätten. Han menar att tingsrätten inte tog hänsyn till att han blev provocerad.
Örfilsdom överklagas till hovrätten (DN)
Jag anser att två fel gör inte ett rätt. Att bli kallad ett skällsord som gubbjävel motiverar inte att man tar till våld. Dessutom är tonåringar fortfarande barn och vuxna har ett stort ansvar att kunna hantera situationer på ett bra sätt.

Tycker du att mannen gjorde rätt som slog pojken?

Debatt: Lång tid mellan dödsfall och begravning
Debatt: Fosterbarn har vanvårdats

Kär i sig själv

Veronica tyckte om sig själv med lite utsmetad kajal, rufsigt hår och svart topp. Då såg hon ut som att hon var någon och att det fanns något att hoppas på. Doftade hon jasmin och hade på sig halsbandet med bladberlocken fanns det ännu mer att tro på.

Ibland lekte hon, kommenterade sig själv som att hon var med i en film och det var berättarrösten som hördes. Som om någon såg, som att inte hon var totalt meningslös och slöseri med utrymme.

Föregående dagboksinlägg: Lyckopiller är ingen drog
Nästa dagboksinlägg: Inte ökad aptit med lyckopillret Mirtazapin

onsdag 13 januari 2010

Dikt: Opålitliga inte blå ögon

jag ljuger lika mycket
som dina ögon lovar saker
som du lovar hålla
när du ljuger

färgen är blå
inte på dina ögon
men på sura tefat
och uteblivna telefonsignaler

jag ljuger att du bara
är någon annanstans
ofarlig annanstans
på väg tillbaka

till mig som ljuger
att jag bara vill ingenting
för att inte skrämma bort
opålitliga inte blå ögon

Dikt:Där inget hjärta finns
Dikt: Olyckskommunist

Lyckopiller är ingen drog

Veronica hade sovit tre timmar på kvällen. Nu ångrade hon sig, hade legat för mycket och skulle hon kunna somna innan tre. Hon hade varit trött efter att ha umgåtts nästan hela dagen. Ätit pizza och varit smakråd angående halsdukar och vantar. Marianne frågade om hon hade hört hur extremt cancerframkallade hårfärgningsmedel var. Det hade Veronica inte.

Marianne frågade om hon inte skulle trappa ner på medicineringen snart. Nu? När jag äntligen mår bra. Men det är ju droger du tar. Nej, menade Veronica, lyckopiller kan inte ta en högre än normaltillståndet. Och Cymbalta och Mirtazapin är inte beroendeframkallande. Jag vill inte dra ner nu när jag äntligen mår ganska bra. Marianne frågade inget mer men Veronica svarade ändå att om hon fick bestämma skulle hon medicinera länge om helst jämt. Jag fryser ju inte längre, det är en bieffekt som jag älskar. Och äntligen är jag pigg.

När Veronica ätit pizza smulade Jennifer och Marianne diskret av bordet efteråt. Hon kände som en gris, hade inte alls lagt märke till att smulor flög från hennes bestick till den rutiga tygduken. Hon hjälpte tafatt till att plocka bort små skinkflagor och brödbitar.

Föregående dagboksinlägg: Rensa i fotoalbumet
Nästa dagboksinlägg: Kär i sig själv

Recept: Enkel och god gryta med fläskkött

Du behöver till två personer:
400 g grytbitar av fläsk
1 1/2 lök
1 röd paprika
paprikapulver
salt
vitpepparkorn
bulgur

Gör så här: Bryn köttet och låt det sedan koka i 1-1 1/2 timme. Häll på några rejäla skedar paprikapulver, några stora svängar salt och ett gäng vitpepparkorn. Skiva löken och paprikan och låt löken koka med 20 min och paprikan 10 min. Servera med bulgur som kokats enligt anvisningarna på förpackningen.

Har du något gott recept med fläskkött?

Recept:Vit choklad med hallon och vispgrädde

Debatt: Lång tid mellan dödsfall och begravning

Fler begravningar drar ut på tiden (DN)
Fler begravningar drar ut på tiden, enligt DN. Förklaringen sägs vara att begravningar inte längre får förtur framför annat i vardagen. Begravningsbranschen verkar för att längsta tillåtna tid mellan dödsfall och begravning ska halveras från två månader till en.

Får döden inte ta plats? Döden, som är det mest naturliga som finns och det enda vi vet med säkerhet kommer att hända, har blivit tabubelagd och döendet sker ofta bakom stängda dörrar mellan rena lakan. Änglamjölk (Sobril) delas ut på sjukhusen för att människor inte ska vara allt för medvetna om det sista som händer dem i detta liv.

Många gamla får dö ensamma eller möjligen med ett vårdbiträde i rummet. Döden sker på sjukhus och även om man har anhöriga är det inte säkert att de orkar eller vågar vara med. De hinner kanske inte heller; karriärer, småbarn och hemarbete tar mycket tid. Många människor idag har aldrig sett en död människa.

Vart är världen på väg, när inte ens döden hinns med?

Debatt: Längre straff ökar risken för återfall
Debatt: Rätt att slå provocerande ungdom?

tisdag 12 januari 2010

Drömmen om hundrasen bergamasco

För inte så länge sedan drömde jag om hundrasen bergamasco. Det är en italiensk vall- och herdehund med päls som hänger som i band. Den är släkt med bland annat briard, kommandor och puli.

Det ska tydligen vara en speciell ras som ömmar för de svaga. Den tar naturligt på sig att vakta exempelvis sjuka lamm och den instinkten kan väl kanske också överföras till sjuka människor och barn. Rasen är överlag vaktig och varnar om familjen är hemma och tar annars på sig uppdraget själv. Den ska inte gå till angrepp. Bergamascon beskrivs också som en människokär hund. Själv får jag erkänna att jag inte riktigt för beskrivningar, å ena sidan är den människokär och går inte till angrepp och å andra sidan är den mycket vaksam, att gå ihop.

Jag förstår rasen som att den är ganska loj och föredrar att spana från en hög höjd framför cykelmotion eller bruksarbete. Det uttrycks till och med så att den här rasen inte är lämplig för traditionell träning på brukshundklubben och att sådan träning skulle göra den olycklig. Man bör inte träna en bergamasco med fokus på bestraffningar.

Jag var så nära att ställa mig i kö till en bergamascovalp, men hejdade mig. Jag hade två centrala anledningar; Jag tror att min vilda pudel skulle vilja ha en mindre och mer lekfull kamrat och jag tror att jag skulle kunna förstärka hundens vaktinstinkt på fel sätt. Jag gillar att busan aldrig är rädd eller blyg för främlingar och att hon tycker allt är bus och stoj. Jag tror att en bergamasco är mycket mer allvarlig, men fortfarande slår mitt hjärta extra för bergamasco.

Här är några bra länkar om du vill läsa mer om bergamasco och det är också härifrån jag tagit rasinformationen:
Tempeluddens bergamasco
Kennel Cane dell 'Alpi

Har du några egna erfarenheter av bergamascon?

Canis gratis klickerkurs via e-post
Instruktionsfilm om apporteringsträning

Dikt: Där inget hjärta finns

kan vara så trött
fast död i alla avseenden
utom ett

uppgivenheten
hoppas på mirakel
lär sig aldrig

allt är slut
verkligheten ekar öde
i det som aldrig började

där inget hjärta finns

Dikt: Det glittrar
Opålitliga inte blå ögon

Rensa i fotoalbumet

Veronica hade ägnat en stor del av dagen åt att rensa i sitt digitala fotoalbum. Hon hade hur mycket skräp som helst; när hon tänkte efter hade hon aldrig gått igenom det förut. Hon gjorde snygga mappa som hette saker som "Veronica inomhus", "Veronica utomhus", "Ester inomhus", "Ester utomhus", "hem", "natur", "tillfälligt" och "övrigt" men när det väl kom till kritan kunde hon inte flytta några foldrar.

Hon bestämde sig för att ringa Hans, som var datakunnig, vid ett senare tillfälle. Det kändes ändå skönt att ha gjort det, som lite Feng shu i datorn. Vid senare tillfälle skulle hon ladda över bilderna till CD-skivor.

Föregående dagboksinlägg: Bry sig om sitt utseende
Nästa dagboksinlägg: Lyckopiller är ingen drog

måndag 11 januari 2010

Canis gratis klickerkurs via e-post

Canis har en jättebra gratis klickerkurs via e-post för nybörjare. Anmäler man sig till den får man också läsa utdrag från boken Klickerträning för din hund av Cecilie Køste och Morten Egtvedt. Jag tycker att kursen är ett bra sätt att lära sig grunderna i klickerträning om man inte vill lägga pengar på att gå en riktig kurs.

Har du genomgått någon klickerkurs via e-post eller i verkligheten?

Hundtränaren - kalender och bok samtidigt
Drömmen om hundrasen bergamasco

Debatt: Längre straff ökar risken för återfall

Enligt Mikael Rying, kriminolog vid Mittuniversitetet i Sundsvall, ökar risken att unga återfaller i brott om de döms till långa straff.

Långa straff till unga ökar risk för återfall (DN)
Han menar att det centrala i diskussionen borde inte vara straffets längd utan hur man ska kunna rehabilitera unga brottslingar till samhället igen.

Jag tycker att det är konstigt att hämndtanken är så allmänt förhärskande i det allmänna rättsmedvetandet. Någon som är död är död oavsett om mördaren får sitta fem eller tjugo år. Det är svårare att återanpassa individer till ett liv utanför fängelsemurarna om de har internerats länge. Dyrt är det också att ha folk bakom lås och bom och ofta nedbrytande för internernas psyke. Jag tycker överlag att fängelsevistelsen borde fokuseras mer på vård och rehabilitering före straff. Både för brottslingens och för omgivningens skull.

Vad tycker du?

Debatt: Får man inte vara för snygg på omslaget?
Debatt: Lång tid mellan dödsfall och begravning

Bry sig om sitt uteende

Veronica skulle börja bry sig om sitt utseende igen. Hon hade fått snygga pikar av Jennifer ("Är dina snygga kläder i tvättkorgen?" samt "Du ser blek ut, är du sjuk?" och mamma hade förutom förebrående blickar donerat pengar till smink. Veronica bestämde sig för att testa att köpa smink på nätet.

Hon hade svårt att engagera sig men för andra var det viktigt att hon brydde sig om sitt utseende, de såg det som ett tecken på tillfrisknande.

Bryr du dig mycket om ditt utseende?

Föregående dagboksinlägg: Gudars skymning
Nästa dagboksinlägg: Rensa i fotoalbumet

Det glittrar

det glittrar i dina ögon
som snart mjuk snö
när han lindar sitt leende
runt din skugga
som om du vore någon annan än du

som om det inte ligger mil
efter mil efter mil
mellan er i förmågan
att göra änglar förälskade
och överblivna galna av törst

som om han inte kan välja
henne och henne
medan du får stå och räkna sekunderna
minuterna timmarna åren
innan någon blir tillräckligt desperat

men det låtsas han inte se
att han kan styra dina hjärtslag
med en bortvänd blick
att bara han har rätt att säga
att det är ni

ni kommer vara ni
bara ikväll men du låtsas
att evigheten änligen kommit till dig
att inga regler gäller
för vilka hjärtan som hörs

att vad som helst kan kallas kärlek

Dikt: Cyberrymden
Dikt: Där inget hjärta finns

söndag 10 januari 2010

Gudars skymning

"Varför säger du sådär igen?" frågade Jennifer. Veronica undrade vad som menades.
"Gudars skymning."
"Det tänkte jag inte på att jag sa." När Jennifer väl sagt till henne upptäckte Veronica att det där lilla uttrycket slapp ur henne i snart sagt varje obevakat ögonblick.
"Gudars skymning, vad internet går segt", muttrade hon när hon satt vid datorn och "Gudars skymning, vad du drar" förmanade hon pudeln. Så vitt hon visste var det ingen i hennes omgivning som brukade säga så. Så vitt hon visste hade hon aldrig hört uttrycket förut över huvud taget. Så vitt hon visste var hon inte ens religiös.

Föregående dagboksinlägg: De 3 bästa tipsen för lyckat bröd
Nästa dagboksinlägg: Bry sig om sitt utseende

En människa dog idag

Ulf Olsson, dömd för mord och grov våldtäkt på Heléne Nilsson och Jannica Ekblad, tog antagligen sitt eget liv i morse.
Dömd dubbelmördare hittad död
Ulf Olsson död – tog sitt liv
Ulf Olsson har hittats död

En människa är död idag.

Runt om på olika forum läser man kommentarer om att det är bra att han är död eller att man beklagar det, endast för att det inte är ett tillräckligt hårt straff att Ulf Olsson fick dö. Jag försvarar inte alls Ulf Olssons handlingar; att våldta och döda två människor är fruktansvärt nästan bortom det som går att förstå. Men i första hand var inte Ulf Ollsson pedofil och mördare, i första hand var han en människa precis som du och jag. Oavsett vilka handlingar vi begår har vi fortfarande vårt människovärde intakt och det kan ingen ta ifrån oss.

Psykvården står inför ett sorgligt misslyckande; En människa är död idag.

Dikt: Cyberrymden

som en stund
om natten
försvinner känslan
av otrohet
mot det som inte finns

när jag sträcker på mig
mumlar något
tittar bort
när cyberrymden försvinner
i det mörka hål som var jag

Dikt: En försiktig påminnelse
Dikt: Det glittrar

De 3 bästa tipsen för lyckat bröd!

Veronica läste på Aftonbladet att Maria Blohm lärde ut att man inte ska ha 37-gradig degvätska eller arbeta degen tills den släpper kanterna när man bakar bröd.
Lär dig baka som ett proffs!
Veronica kände sig förvirrad, det var så hon alltid brukade göra och det fungerade bra. Annars var Veronicas tre bästa tips för ett lyckat brödbak:

Använd vetemjöl special.
Var noga med att bara röra i lite av vetemjölet i taget.
Använd grovsalt i degen och kanske ovanpå brödet också.

Har du några bra tips för lyckat brödbak?

Föregående dagboksinlägg: En bra dag för Pinocchio
Nästa dagboksinlägg: Gudars skymning

lördag 9 januari 2010

En bra dag för Pinocchio

Veronica visste att man inte hade känsel i hjärnan så hon undrade vad det var som pirrade då. Den senaste veckan hade hon varit så mycket piggare än vanligt, att orka diska och sedan ha energi över, det kändes som lyx. Ibland kände hon sig nästan manisk, men det var nog för att hon jämförde med hur dåligt hon hade mått. Hon var nästan aldrig trött och hon orkade ta itu med det hon borde göra. Det var magi.

På morgonen när hon vaknade var det som det sa Ke-tjing! och som ett lysrör skruvades upp i hjärnan. Ibland var det nästan jobbigt när ljuset lyste starkt hela tiden, hon kände sig väldigt vaken. Som om hon var en marionettdocka och någon hade äntligen börjat dra i snöret för att staga upp henne och låta henne röra sig. Hon var Pinocchio och hon hade börjat få repliker.

Ännu bättre blev dagen när folk sa snälla saker som fick ljuset att inte bara vara ljust utan varmt också. Pudeln betygade henne sin kärlek. Det var en bra dag för Pinocchio.

Föregående dagboksinlägg: Goog... Google vadå?
Nästa dagboksinlägg: De 3 bästa tipsen för lyckat bröd

Bästa sättet att hantera djup sorg när någon dött

Jag läste i en artikel från NyMedicin att djup sorg behandlas effektivast med en kombination av psykoterapi och kognitiv terapi.
Djup sorg behandlas effektivare med psyko- och kognitiv terapi
Man säger att någon har djup sorg om sorgen varar mer än sex månader efter att den man älskade har dött. Tecken på sorg kan vara att man inte kan förstå att personen har dött, man kan känna sig så förtvivlat ledsen att det gör ont och man kan längta intensivt efter sin anhöriga.

Många behandlingar mot sorg hjälper inte så bra, men man har i en studie visat att en kombination mellan psykoterapi och kognitiv beteendeterapi är effektivast. Behandlingen går både ut på att diskutera patientens livsmål samt försöka förmå honom eller henne att skapa sig en fungerande vardag igen och på att träna patienten på att handskas med traumatiska händelser. Patienten fick bland annat föreställa sig samtal med sin döda och fokusera både på goda och dåliga sidor som den bortgångna hade haft. 51% av patienterna som fått kombinationsterapi förbättrades jämfört med 28% av de som fick traditionell psykoterapi.

Hur har du hanterat djup sorg?

7 smarta tips för att rädda tänderna vid lyckopilleranvändning
Livanda - kognitiv beteendeterapi på nätet

Debatt: Får man inte vara för snygg på omslaget?

Aftonbladet skrev i går om att modellen Jennifer Hawkins hade poserat oretuscherad på ett tidningsomslag och en del läsare hade reagerat på att hon var för snygg, vilket väckt debatt.
Naturlig – men för snygg?
Exempelvis Bianca Dye, som också ställt upp oretuscherad fast då med kroppsform som drar storlek 42, tyckte att omslagsbilden var ett slag i ansiktet och att Hawkings inte borde vara en förebild eftersom hon inte ser ut som genomsnittskvinnan.

Jag tänker flera saker om detta:

Är genomsnittskvinnan verkligen ett ideal i sig? Genomsnittskvinnan i en del länder är för mullig för sitt eget bästa och ska det då verkligen uppmuntras?
Varför är det ett så stort rabalder om att att smala kvinnor leder till felaktiga kroppsideal när vi i västvärlden betydligt oftare är sjuka eller dör i fetmarelaterade sjukdomar än vad vi är sjuka eller dör i sjukdomar relaterade till undervikt?
Varför skulle omslagstjejer se ut som genomsnittskvinnan? Precis som att popstjärnan inte sjunger genomsnittligt, bestsellerförfattaren skriver (förhoppningsvis) inte medelmåttigt och den uppmärksammade höjdhopparen är inte bara okay inom sin sport? Varför skulle just utseende vara en fråga om kommunism där inte sådana som anses snyggare än de flesta får visas? Alla har ju sådant som är bra och dåligt, anses man inte snygg är man kanske intelligent eller trevlig och då kan man fokusera på det istället.
Tjejer och killar har ansvar för sitt eget mående. Man kan inte skylla ätstörningar på Jennifer Hawkings lika lite som man kan skylla egna drogproblem på Lindsay Lohan.
Bianca Dye drar storlek 42 och då kan man tänka sig att hon har stora bröst. Många småbröstade skulle kunna få komplex, tänkte hon på dem när hon ställde upp? Om vi nu ska vara sådana. Det ska vi ju inte vara eftersom både småbröstade och tjocka måste tåla att se människor på bild som rankas vackra fast omslagstjejerna inte alls ser ut som de själva.

Vad anser du?

Debatt: Att leva monogamt eller polygamt
Debatt: Längre straff ökar risken för återfall

fredag 8 januari 2010

Goog... google vadå?

Veronica ville visa sin blogg för Jessica.
"Har du internet?", frågade hon.
"Ja", sa Jessica, men vi använder det inte så ofta." Hon tog med sig telefonen in i datorskrubben för att titta på Veronicas blogg,
"Skriv in http://missfostret.blogspot.com/."
"Vänta... h... t...p..."
Nej, t. Två t. P. Kolon."
"Kolon, vilket är det? Jo, där, jag hittade. Vad sa du sedan?"
"Snedstreck. Snedstreck."
"Hmm, det är sjuan, va. Nu fick jag ju en sjua istället."
"Tryck på en knapp långt ner till vänster samtidigt.
"Oj. Nu försvann allting."
"Oj..."
"Vänta, nu fick jag fram det igen. Snedstreck. Vad var det sedan?"
"Snedstreck. Sjuan plus knappen långt ner till vänster..."
"Jag får lägga ifrån mig dig så länge. Det här går inte." ... ... ... "Så, snedstreck. Sedan?"
"missfostret.bloggspot.com."
"Bloggspott? Vad är det för namn!?"
"Nej, alltså, ett g och ett t."
"Sidan kan inte hittas, står det. Är det den sidan du har gjort eller är det fel?"
"Det är fel. Skrev du som jag sa?"
"Ja. Eller ja, på ett ungefär."
"Gå in på google istället."
"Gogel?"
"G O O G L E . S E."
"Hmm, e-mail, registrera webbplats...?"
"Får du inte fram någon sökruta?"
"Menar du där jag skriver adressen?"
"I typ mitten på skärmen."
"Nej, det står google.se. Jag skrev med stora bokstäver. Kan det påverka?"
"Jag vet inte. Kan du klicka på google.se?"
"Ja. Jag har tur, står det."
"Klicka inte där. Skriv i den stora rutan du ser på skärmen ´Ett missfosters dagbok´."
"Hur var det nu... h... t...?"
"Nej, strunt i det. Bara skriv ´Ett missfosters dagbok´. Tryck på sök."
"Där får jag upp något. ´Om att leva med ensamhet...´ Är det du som gjort den?
"Ja."
"Fin. Jag är inte ute på internet så ofta."
"Va? Det kunde jag aaabsoluut inte tro..."

Föregående dagboksinlägg: Vakna med lyckopiller - Cymbalta och Mirtazapin
Nästa dagboksinlägg: En bra dag för Pinocchio

Hundtränaren - kalender och bok samtidigt

Jag är väldigt nöjd med Hundtränaren, som är som en årskalender och en bok samtidigt. Artiklarna är skrivna av bland andra Maria Hagström, Kina Molitor och Fanny Gott och behandlar exempelvis hur lek påverkar relationen och hur man tränar en höna (ja, du läste rätt). Det finns gott om plats i kalendern och den är mer flexibel än förra årets upplaga och har tagit hänsyn till att man kanske inte tränar lika mycket varje dag.

Den finns att köpa för 340 kr inklusive porto här och då får man förra årets Hundtränaren på köpet. Webbplatsen, med bland annat en ganska ambitiös blogg, förtjänar en extra titt; www.hundtranaren.se

Canis gratis klickerkurs via e-post

Debatt: Att leva monogamt eller polygamt

DN har en artikel idag om ett par som valt att leva som polygama.
”Jag vill inte vara den enda”
Själv har jag svårt att förstå hur man kan vara polygam i förhållanden; för mig framstår det mer som att man inte vågar binda sig och så sätter man ett fint ord på att "ha många kompisar att ha sex med" istället. Exklusiviteten är det som mest skiljer en pojkvän/flickvän från vänner. Det största tecknet på att man har blivit ihop med någon brukar inte vara att man har sex utan att man slutar dejta andra och börjar tala om personen som "min". Kärlek är att låta bli att beta av gräset på andra sidan staketet, oavsett om grinden är öppen eller inte.

Vad tycker du om polygami?

Debatt: Får man inte vara för snygg på omslaget?

Recept: Vit choklad med hallon och vispgrädde

Du behöver:
hallon (färska eller frysta)
vit choklad
vispgrädde
(riven kokos)

Gör så här:
Lägg hallon och riven vit choklad (bryt den i småbitar istället om du är lat) i en ugnsfast form. Värm i ugnen på 125 grader tills hallonen är varma och chokladen har smält lite (håll koll, du ska inte göra sylt). Servera med vispad grädde och ev riven kokos. Enkelt och gott!

Recept: Enkel och god gryta med fläskkött

torsdag 7 januari 2010

Dikt: En försiktig påminnelse

som en försiktig påminnelse
om att allt kommer förbli
som det aldrig varit
andas tystnaden i mitt öra

mina steg blir långsammare
vet att känslor drömmar
aldrig hinner i kapp verkligheten
de tittar inte på samma tidtabell

ännu en dag i skymundan
viker bort det vissna
låtsas det finns något annat kvar
att ge bort

till någon som inte finns

Dikt: Cyberrymden

7 smarta tips för att rädda tänderna vid lyckopilleranvändning

När man äter antidepressiva mediciner kan man som biverkning bli torr i munnen, vilket i sin tur kan leda till sämre tandstatus. Här kommer därför 7 tips som förbättrar den dagliga munhygienen och minskar risken för karies.

Använd eltandborste
Använd tandtråd, det är minst lika viktigt som tandborstning
Använd flourtuggummi
Använd flourtabletter
Använd tungskrapa för den får bort massor av bakterier, du kan fråga efter den på Apoteket
Om visdomständerna sitter trångt kan du hos din tandläkare köpa en speciell minitandborste som kommer åt bättre
Kalktabletter kan ibland minska risken för karies

Bästa sättet att hantera djup sorg när någon dött

Vakna med lyckopiller - Cymbalta och Mirtazapin

Förr i tiden, för bara någon månad sedan eller så, hade Veronica knappt kunnat komma upp på morgonen, hon hade varit så outsägligt trött. Det hade känts som tortyr när pudeln stoppade in sin nyvakna tunga i mattes näsa som för att säga att det var dags för nya äventyr och upp med dig nu. Nu studsade Veronica upp av sig själv 6.45 på morgonen. Förändringen hade kommit stegvis och hon välkomnade den. Hon trodde att den berodde båda på hennes mer regelbundna mat- och sovvanor och på hennes antidepressiva mediciner.

Cymbaltan och mirtazapinet gjorde henne torr i munnen, så hon drack mycket vatten och kissade ofta.
Föregående dagboksinlägg: Känslor för psykologen
Nästa dagboksinlägg: Goog...Google vadå?

onsdag 6 januari 2010

Känslor för psykologen

Snö snö snö räckte pudeln till magen på morgonpromenaden. Veronica insåg att det var väldigt länge sedan hon sett så mycket orörd vithet, antagligen hade hon inte gjort det sedan hon var barn. Hon skulle vilja ha en snow racer igen och kunna susa ner för backarna utan att skämmas. Det kunde hon inte.

Hon hade bakat en chokladsockerkaka med Selma. De hade förväxlat mängden socker och mjöl så de hade fått hälla på extra mjöl, ägg, grädde, vit choklad och drottningssylt. Kakan blev mot alla odds väldigt god. Och väldigt stor förstås.

Det hade slarvats med maten i två dagar och bara godis hade kommit ner. Sovits extra hade det gjorts också.Det märktes mycket på Veronicas stämningsläge. För bara två dagar sedan hade hon känt sig piggare och mer förtröstansfull än på länge men nu hade hon fallit rätt ner i djupet. Ingenting skulle någonsin bli bättre, hon skulle aldrig hitta någon som tyckte om henne för hennes egen skull, hon skulle aldrig räcka till för att göra sig själv lycklig.

Psykologen hade verkat kylig dagen innan också, hon visste inte varför hon tyckte så. För att han inte fjäskat med henne alls eller för att han nämnt sin sambo eller för att han inte log så många gånger. Hon hade inte tänkt så mycket på det då men nu i efterhand förstorades det upp och hon kände sig ensammast i världen. Hon hade levt på hans vilja i några veckor, levt för att försöka göra honom nöjd eftersom hon var en berömsucker och nu var hon patetisk.

Han bryr sig inte om mig ett dugg och det spelar för mycket roll, tänkte hon. Jag är inte kär i honom men han är den enda människa förutom min familj som står ut med mig. I och för sig får han betalt, men ändå.

Hon andades djupt. Psykologen hade sagt att människoträning var som hundträning. Då skulle hon väl klara detta. Det viktiga nu var att hon omedelbart började äta riktig mat och sova endast på natten igen. Inte lyssna på sig själv som bara ville illa.
Föregående dagboksinlägg: KBT - gråt hos psykologen
Nästa dagboksinlägg: Vakna med lyckopiller - Cymbalta och Mirtazapin

tisdag 5 januari 2010

KBT - gråt hos psykologen

Idag tänker jag inte gråta, sa Veronica. Jag tänker inte vara löjlig längre. Psykologen menade att hon visst fick gråta. Jag tänker inte.

Tre minuter senare trevade hon efter förpackningen med pappersnäsdukar. Psykologen frågade henne om hon hade vattenfast smink. Nej. Sorgpanda runt ögonen. Hon skämdes för att förklara för sin jordnära och sakliga terapeut att hon hade drömt om sin döde pappa. Fadern hade suttit på en sten och sagt att han kände sig ensam, undrade varför hon inte kom. Hon hade svikit honom något fruktansvärt och ofta ville hon komma till honom. Han skulle inte behöva vara död ensam.

Psykologen frågade hur det gått med hemuppgifterna och hon svarade att hon hade fuskat, hade bara startat samtal med en expedit och en bibliotekarie. De räknades inte, eftersom hon bara frågat dem om hjälp, inte visat något personligt intresse. Nu gör du så där igen, sa psykologen. Du annullerar din prestation när du säger att du fuskat. Du skulle starta två samtal och du har startat två samtal. Bra.

Föregående dagboksinlägg: SPA och massage
Nästa dagboksinlägg: Känslor för psykologen

måndag 4 januari 2010

SPA och massage

Veronica åt hallon med vit choklad igen med Selma. Hon hade som förslag att de skulle göra något SPA-inspirerat. Selma tog ett fotbad med salt och eukalyptusolja och så ställdes krämer med skrubb och med lotion fram. Selma var så söt, hon hade förstått det som att man skulle sätta på sig fuktighetskrämen och sedan skölja fötterna i vattnet igen. Veronica gick och duschade, njöt av blomdoften och när hon var klar en ren vit morgonrock.

De tände värmeljus i hela lägenheten, la det tjocka duntäcket på golvet i vardagsrummet och så fick Veronica ryggmassage. Hon slappnade av och tänkte att det här ville hon göra ofta. Varför skulle man betala dyrt när vänner kunde massera varandra gratis. Det var hennes tur att återgälda; hon masserade Selmas fötter. En instruktionsbok om massage låg uppslagen, där beskrevs konstiga grepp som att man skulle skaka foten från sida till sida. Selma tyckte bättre om när Veronica improviserade istället och hoppade över fotryckningarna.

Föregående dagboksinlägg: Rea på känslor
Nästa dagboksinlägg: KBT - gråt hos psykologen

söndag 3 januari 2010

Rea på känslor

Sent på lördagskvällen vaknade Veronica av att hon fick SMS från någon som hade låtsas att hon var värd något en gång. Personen ville låtsas samma sak igen, betalningen skulle väl vara densamma, uppmärksamhet mot en kropp. Veronica kände sig trött, orkade inte, ville inte, kunde inte. Nej. Är du säker? Ja. Så du vill inte att jag kommer? Nej. Trist. Några minuter senare ringde telefonen och hans smeksamma röst letade sig in i hennes öra. Han uttalade hennes namn på helt rätt sätt och hon hade gärna legat nära honom när hon sov men något annat ville hon inte. Det hade varit alldeles för mycket förhastade beslut och reautförsäljningar av hennes känslor på sistone.

På morgonen ringde hon Jennifer, som kände Jonas väl.
"Han är så lumpen. Jag kan lova dig att han gick igenom sin telefonbok i går kväll, för att hitta någon som ställde upp", sa Jennifer. Veronica sa jaha och var du ute igår och försökte att inte visa hur eländig hon kände sig. Hon var inte värd något för någon, om hon inte betalade. Hon var ingenting.

Hon försökte trösta sig med något väldigt gott; hallon med vit choklad och vispgrädde till det.

Föregående dagboksinlägg: Otalade samtal
Nästa dagboksinlägg: SPA och massage

lördag 2 januari 2010

Otalade samtal

Psykologen hade beordrat Veronica att starta åtminstone två samtal till nästa gång. Det var tio dagar sedan och hon hade fortfarande inte startat ett enda. Varje gång hon träffade på någon hon skulle våga starta samtal med (granntanten som bodde på våningen ovanför, en stort leende kvinna med långt hår) förekom de henne, sa ""hej" och "åh, vad kallt" och "god fortsättning" och hon förstod först efteråt att hon missat en chans igen. Nu kunde de inte räknas. Hon hade bestämt sig för att nästa gång hon såg en vänlig liten tant med förhoppningsvis lika liten och vänlig hund skulle hon fråga vad det var för ras, det måste ju gillas. Men ända sedan hon hade fattat det beslutet tre dagar tidigare hade alla hundägande gummor varit som utplånade från jordens yta.

Ute var det så kallt att det gjorde ont att vara människa. Givetvis tog pudeln Ester en halvtimme extra på sig innan hon gjorde det stora behovet och hade dessutom en osviklig blick för att dra sin ostadiga matte när de kom fram till isfläckar. Veronica återupptog antidragträningen och närhelst Ester drog vände hennes matte helt om tills pudeln gick vid sidan. En man med glad göteborgsröst och en smal kompis i släptåg tittade undrande på henne där hon gick som i en cirkel på vägen. Veronica hade svårt för tanken att bete sig pinsamt; hon fick bita ihop och tänka att hon inte fick låta hunden dra bara för att de skulle kunna gå snyggt och normalt rätt fram på vägen, som människor och hundar brukade.

När de kom hem frös Veronica ända in till njurarna och händerna brände ont när de tinade. Den lyckliga pudeln gick genast och lade sig på sin favoritsovplats; i en stekpanna i hallen.

Föregående dagboksinlägg: Född till att vara levande
Nästa dagboksinlägg: Rea på känslor

fredag 1 januari 2010

Född till att vara levande

På nyårsslaget spelades av en slump Born to be alive

busans låt, för den beskrev den livliga lilla hunden så bra. Inte ett ont ben i kroppen men fullt av bus och studs. Veronica tog musiken som ett tecken från någon som brydde sig, blev glad och vände sig mot den tomma mitten av rummet. ”Hej, pappa.” Det krävs bara lite fantasi för att krama om de döda.

Nytt år. Nytt försök. Nytt liv. Veronica satt och skrev i Hundtränaren, kalendern som hon fått med posten några dagar tidigare. Eftersom allt var nytt och rent bemödade hon sig om estetiken, präntade noggrant ner de smala svarta bokstäverna i rutan för kontaktuppgifter och i januariöversikten. Hon visste att så fort en bokstav blev det minsta ful skulle världen vara lite mindre ren, lite mer hafsig och lite mindre möjlig. Kalendern skulle aldrig bli lika fin när (det var bara en fråga om när) hon misslyckats i den. Nu. Ordet ”psykolog” blev hopklämt. Veronica suckade.

Nästa dagboksinlägg: Otalade samtal