Exotisk frukt

Idag hade hon köpt hem en massa frukt. Bananer, äpplen, plommon, kiwi, passionsfrukt, pepino, litchi och sharon. Både passionfrukt och litchi var väldigt goda och hon hade ätit blåbär och hallon. Det kändes bra att köpa en massa nyttiga saker, lite så att man sträckte lite extra på sig när man stod i kassan. Man mådde gott av att äta det också.

Veronica hade städat ugnen lite grann. Det behövdes verkligen. Hon hade också gått långpromenader och givit bort en del saker hon inte behövde till Signe. De hade gjort några övningar Veronica hade gjort med psykologen; hälsa undergivet, neutralt eller självsäkert eller mötas i en dörr. Som avslutning hade de gjort några teaterövningar.

Föregående dagboksinlägg: Kaxig främmande hund
Nästa dagboksinlägg: Välja parfym

Kaxig främmande hund

På promenaden mötte Veronica och Ester en kvinna med en liten hund, nog en chinese crested dog powder puff (*puh*). Ester och Molly hälsade och kvinnan beklagade sig över en stor hund och dess ägare. Plötsligt började Molly morra och flög på Ester. Veronica drog Ester mot sig i kopplet, inga höga mattepoäng på den men hon hann inte tänka. Självklart borde hon gått jämsides med Ester och sjasat bort den andra hunden istället.

Den andra matten fyade sin hund och sa att hon kunde vara så väldigt kaxig. Veronica hade själv aldrig valt en sådan typ av bestraffning, men hon funderade på om Ester kunde förstå att bestraffningen var på grund av det Molly gjort mot henne och om hon kunde se någon rättvisa i det hela. Molly var på väg mot Ester igen. "Nu ska vi se här", sa den andra matten. Veronica svarade att hon faktiskt inte ville att de skulle hälsa mer idag och gick iväg med Ester.

Ester var ju en hårboll och hade inte blivit skadad av den lilla skiten. Men i fortsättningen skulle inte Ester och den lilla bitska vovven hälsa, sak samma om den andra matten blev sårad.


Föregående dagboksinlägg: Fotvård
Nästa dagboksinlägg: Exotisk frukt

Gratis parfymprover

Här kan du hitta gratis parfymprover:

Britney Spears Fantasy

Escada Desire me

Avril Lavigne Black star

Lacoste Challenge och Love of pink

Boss Orange

Parfym


Spekulationer om vad som hänt David Birgersson i Varberg

Har inte kunnat ta emot kommentarer

Jag har inte kunnat ta emot kommentarer den senaste veckan, det har varit något fel. Så om du vet med dig att du skrivit en kommentar, skriv den gärna igen. :)

Dikt: Älskade pappa

pappa kommer du ihåg
att du sparade alla mina dikter
och att hunden du gjorde
var min favoritteckning

du brukade ropa och fråga
om vi skulle hitta på något
som om vi var bästisar
och vi var tvillingsjälar

du läste böcker för mig
som vi tyckte var så bra
att du avverkade kapitel efter kapitel
tills mamma gick och lade sig

vi spelade TV-spel varje kväll
och jag fick säga till dig
att det var mitt i natten
och jag skulle till skolan dagen efter

jag kunde väcka dig tidigt
utan att du blev sur
du satt och väntade med mig i trädgården
tills fåglarna började kvittra

du ville överraska mig
varje morgon med vispat ägg
du låtsades aldrig om mammas blickar
som befallde fram rågbröd

mammas bestämda uppfattningar
rann av oss på sekunden
vi var edsvurna
det var min sida du stod på

du försökte inte med uppfostran
vi hade avtal med varandra
där vi fick bestämma varannan gång
och skenavtal för mammas skull

ett sådant avtal var läggdags
efter tio fick jag inte läsa mer
men inte var det någon tillfällighet
att jag fick en ficklampa i julklapp

mamma tyckte att vi var omogna
för vi gjorde bort oss
vi var mycket barn
vi var mycket vuxna

du sa aldrig att jag ljög
försökte aldrig få mig att bli vanlig
eller krossa mina illusioner
tvärtom hjälpte du mig att färglägga mina drömmar

du sa att jag var ett underverk
att jag skulle lyckas med allt jag ville
och nog kan jag göra många mirakel
men jag kan inte leva utan dig

Dikt: Manipulation

Fotvård

Veronica hade bytt lakan och sorterat smutstvätt. När hon duschade masserade hon med ett par lila duschvantar.

Efteråt tog hon ett fotbad med yves rochers peeling, åhlens fotsalt och fotkräm med oliv. Hon hade försummat sina fötter länge men nu var det dags att ta tag i gamla synder. Hon skulle ju bli omtyckt. Som om fina fötter spelade roll. Som om något spelade roll. Ingen skulle se henne ändå.


Föregående dagboksinlägg: När lyckopillerna verkade för bra
Nästa dagboksinlägg: Kaxig främmande hund

När lyckopillerna verkade för bra

Ibland blev Veronica för optimistisk för sitt eget bästa, när lyckopillerna verkade för bra. Idag hade hon fått för sig att hon kunde klippa sin egen lugg. Först när det var för sent kom hon på att hon var kass på sådant där.

Hon rensade bland sina saker, slängde eller lade i ge bort-påsar sådant hon inte använt på länge. Det var första gången någonsin hon kom sig för att faktiskt göra av med saker som inte var trasiga eller oanvändbara. Kanske var det också lyckopillernas förtjänst.

På måndag skulle hennes nya nya liv börja.


Föregående dagboksinlägg: Ett ovälkommet telefonsamtal
Nästa dagboksinlägg: Fotvård

Ett ovälkommet telefonsamtal

När hon och busan var ute mötte de ett äldre par som sa att de tyckte att Veronica var så duktig med sin hund och så troget ute i alla väder. Busan lekbugade och svansen gick i ett, som alltid när någon talade till henne. Pudlar tycker mycket om uppmärksamhet.

Det var halt ute och Veronica föll, oj vad en ländkota ömmade. Oj, vad hon längtade efter sommaren.

Veronica fick ett ovälkommet telefonsamtal och efteråt hade hon nästan panik. Hon ville verkligen inte, ville hellre dö om hon fick välja. Hon grät och förstörde sminkningen helt och hållet. Orkade inte, orkade inte, orkade inte... Precis innan Hon fick ett fast grepp om henne lyckades hon fokusera på att hon inte skulle. Psykologen hade lite mycket just nu och hon tyckte om honom, ville absolut inte ställa till besvär för honom som ett självmord ju skulle innebära. Hennes ena syster hade mycket runt sig nu också.

Dessutom kanske hennes läkare eller hennes psykolog skulle kunna hjälpa henne. Båda två var väldigt bra och ville henne väl.


Föregående dagboksinlägg: Everybody's Looking For Something
Nästa dagboksinlägg: När lyckopillerna verkade för bra

Everybody's Looking For Something

Hon hade en låt som hon kände igen sig i.


Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree?
Travel the world and the seven seas
Everybody's looking for something
Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused

Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree?
Travel the world and the seven seas
Everybody's looking for something

Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused!

I wanna use you and abuse you
I wanna know what's inside you

Movin' on
Hold your head up
Movin' on
Keep your head up (repeats 3x)

Movin' on!

Sweet dreams are made of this
Who am I to disagree?
Travel the world and the seven seas
Everybody's looking for something

Some of them want to use you
Some of them want to get used by you
Some of them want to abuse you
Some of them want to be abused

I'm gonna use you and abuse you
I'm gonna know what's inside
Gonna use you and abuse you
I'm gonna know what's inside you

(http://www.lyrics007.com/Marilyn%20Manson%20Lyrics/Sweet%20Dreams%20Lyrics.html)



Föregående dagboksinlägg: Ester hade playdate
Nästa dagboksinlägg: Ett ovälkommet telefonsamtal

Ester hade playdate

Pudeln Ester fick träffa Jennifers goldenvalp. Det var den tre-åriga pudeln som hängde i 13-veckors hundens polisonger istället var tvärtom. Ester var en extremt livlig hund medan golden retrievern var mer som tjuren Ferdinand. Ester rusade och Loke lunkade.

Veronica tyckte att det var roligt att Jennifer skaffat hund. Nu kunde hundarna få träffas och leka och de kunde träna och promenera ihop.

Ester var för övrigt läskig. När Veronica och Jennifer bestämt hundträff via telefon och luren lades på satt Ester redan vid dörren och kastade med huvudet för att visa att det var dags att gå. Den hunden förstod människosamtal så lätt som ingenting.

Föregående dagboksinlägg: För smal?
Nästa dagboksinlägg: Everybody's Looking For Something

För smal?

Hon funderade på om hon började bli för smal. Det var inte lätt att hålla vikten när hon åt så lite godis som nu.



Föregående dagboksinlägg: Ny ren vecka
Nästa dagboksinlägg: Ester hade playdate

Borderline -emotionellt instabil personlighetsstörning

Av en slump hade hon dagen innan upptäckt att övningar psykologen gjorde med henne var hämtade från en terapiform som var utvecklade för människor med borderline. Hon undrade om psykologen trodde att hon hade det och varför han i så fall inte sagt något till henne. Hon hade varit hos en psykiatriker men då inte fått någon diagnos för både hon och läkaren tyckte att inte tillräckligt mycket stämde in, även om hon säkert hade drag av borderline.

Hon hade visst svårt för separationer, föll gärna in i mönster där hon ömsom dyrkade en person och ömsom sade upp kontakten, hennes relationer var ofta intensiva och instabila och hon kände sig tom inombords. Hon kunde vara självmordsvillig och hade lätt att känna sig övergiven och ensam. Men hon tyckte inte att hon var tillräckligt impulsiv, manipulativ, aggressiv, paranoid och känslostyrd; tvärtom tyckte hon att hon var väldigt oaggressiv och förnuftsstyrd och hade gärna haft mer känslor. Ångest hade hon i princip aldrig och hon missbrukade ingenting.

Just nu var hon singel men hade hon pojkvän kunde det vara väldigt jobbigt. Han gjorde ett litet fel, hon tänkte i svart och vitt "Det här går inte!!!", gjorde slut, kände sig outsägligt ensam, fick tillbaka honom, han gjorde ett litet fel, hon kände sig sviken, gjorde slut, insåg att hon älskade honom enormt mycket....

Hon hade tendens till att ge upp väldigt lätt och vilja inte finnas mer. Om någon dumpade henne generaliserade hon snabbt till att "ingen tycker om mig". Hon kände sig ofta tom och olevande. När hon var deprimerad hade hon svårt att komma ihåg att hon någonsin mått bra. Hon hade svårt att besluta saker och uppnå sina mål då hon liksom ville olika saker och liksom kämpade emot sig själv.

Om att be och att neka

Om att be och att neka

Hon tyckte om avsnittet Att hantera relationer i boken Dialektisk beteendeterapi. Det behandlade att få balans mellan balans mellan egna och andras krav och önskningar. Sammanfattningsvis skulle man neka bestämt om man tillfrågades om något man inte kunde utföra, som man verkligen inte ville, om man trodde att relationen klarade ett nej, om man gav mer än den andre etc. Motsvarande skulle man gärna gå med på saker om det inte kändes viktigt, om man själv tog mer än man gav i relationen, om det var något man kunde göra utan stort besvär etc. Man skulle insistera på att få hjälp om man verkligen behövde den, om det var rätt tillfälle att fråga, om man gav mer än man tog och det var möjligt för den andra att hjälpa en.

Avsnittet betonade också att man skulle acceptera om någon inte ville diskutera något just nu, utan vid ett senare tillfälle.

Veronica hade redan tillämpat principerna två gånger: Första gången när Jennifer frågade om hon kunde följa med till kenneln och Veronica var på väg att SMS:a "Helst inte" fast hon menade "Absolut inte!" eftersom hon inte ville bli allergisk igen. Det var viktigt för henne och hon hade rätt att neka. Därför skrev hon "Nej, tyvärr" istället. Sedan höll hon på att skriva " Jag kan nog inte ha din hund hemma hos mig" fast hon menade "Jag kan absolut inte ha din hund hemma hos mig" så hon strök "nog".


3 vardagstips för att bekämpa depression

Borderline -emotionellt instabil personlighetsstörning

Ny ren vecka

Det var måndag. En ny ren vecka som ännu inte var förstörd. Hon hade inte ätit godis, sovit extra eller låtit bli att göra något. Idag skulle hon minsann diska, vattna blommorna och duscha.

Hon funderade på att ringa till psykologen och berätta att hon hade haft en hemsk period, men hon ville inte ge honom tid att fundera på om han skulle se till att hon lades in, så hon avstod.

För en gångs skull tyckte hon om romanen hon höll på att läsa; Döden genom vatten av Ruth Rendell.

Föregående dagboksinlägg: Som om naturlagarna blivit upphävda
Nästa dagboksinlägg: För smal?

Dikt: Manipulation

Genomskådad
Regnet skulle inte
Den här vägen

Torra ben
Slukar bisatser
Som sista droppar

Jagar otur
Ett slaktat hjärta
Ger lägenhet i centrum


Dikt: Glupska händer
Dikt: Älskade pappa

Som om naturlagarna blivit upphävda

David Birgerssons försvinnande påverkade hela Varberg. Väldigt många hade ändrat sina vanor; undvek att gå hem själva, om de ändå var tvungna ringde de till en vän och berättade att de kommit hem etc. Det var som naturlagarna helt plötsligt blivit upphävda, om han kunde försvinna spårlöst kunde kanske alla andra göra det också.

På sena promenaden kvällen innan hade Veronica sett en man stå och rycka i en port. I vanliga fall hade hon inte brytt sig, men nu gick hon åt andra hållet och ringde mamma på mobilen. Så att hon inte också skulle försvinna.


Föregående dagboksinlägg: Ett missfoster som inte ens kunde
Nästa dagboksinlägg: Ny ren vecka

Ett missfoster som inte ens kunde

Veronica mötte tant Silvia när hon var på väg ut för att handla. Silvia bad henne köpa lite keso och när Veronica kom dit för att lämna den blev hon inbjuden på hemgjord semla. Den var liten och väldigt god.

När Veronica skulle gå igen var tant Silvia på väg att hjälpa henne med jackan.
"Jag kan själv", sa Veronica som en liten unge och kände som en sådan också. Hennes rörelser blev ännu mer stela när hon såg hur tant tittade medlidsamt på henne och bara ville rusa fram och klä på henne. Hon var ett missfoster, som inte ens kunde se normal ut när hon klädde på sig jacka och skor.


Föregående dagboksinlägg: Drömmarna som försvann
Nästa dagboksinlägg: Som om naturlagarna blivit upphävda

Vad man ska tänka på när man ska skaffa hund

Attackerande hund avlivad

Drömmarna som försvann

Hon hade varit riktigt ledsen för sin hundallergi som givit förkylningssymtom, trötthet, svullna ögonlock och läppar. Hade känt det som att hennes värld rasat samman. Hon skulle aldrig kunna bli dagmatte eller extramatte eller jobba med hundar eller skaffa en hund till som inte var pudel eller en hundägande pojkvän. Så mycket drömsand som runnit mellan fingrarna ut i ingenting. Så mycket förhoppningar som inte kunde sändas längre. Så många fantasier som bara kunde vara på låtsas.

Hon hade börjat slarva med maten, åt mest godis och ville dö. Numera visste hon att man inte kunde kväva sig själv med en kudde även om man kunde sluta äta.

Föregående dagboksinlägg: Hundallergi
Nästa dagboksinlägg: Ett missfoster som inte ens kunde

Spekulationer om vad som hänt David Birgersson i Varberg

David Birgersson i Varberg är fortfarande helt borta. Även fast jag inte känner honom känns det konstigt och skrämmande. Ska jag ut med busan mitt i natten är jag nästan lite rädd, för om han kan försvinna bara sådär helt plötsligt kan det kanske hända mig också. Andra jag har pratat med känner också lite så.

En kvinna jag känner ringde till polisen angående fotpår i hennes trädgård och sedan över staketet i den djupa snön som tillkommit natten till fredag. Det hade tydligen inte varit allt för långt ifrån där hans syster bor. Men spåren hade inte lett någonstans.

Varbergsposten skrev om fotspår som ledde ut till piren men det fanns inga fotspår tillbaka. Dykningar har inte givit resultat. Hur kan en människa bara försvinna så där?

Jaktlag ska leta efter David Birgersson



Hur mycket är din blogg värd? (kul grej)
Gratis parfymprover

Få utförsäkrade har fått arbete

80% av de ca 14 300 som använt alla sina dagar i sjukförsäkringssystemet vid årsskiftet har skrivit in sig hos Arbetsförmedlingen. Där går de ett introduktionsprogram för tidigare sjukskrivna eller deltar i andra åtgärder. 6% är fortfarande kvar hos Försäkringskassan eftersom de bedöms vara så sjuka att de fått förtidspension eller förlängd sjukpenning. Få har börjat arbeta. Efter den tre månader långa introduktionen hos Arbetsförmedlingen förväntas omkring 40% återvända till sjukförsäkringssystemet.

10% är varken inskrivna på Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Hur de klarar sin försörjning vet vi inte.

Jag frågar igen: Vart har medmänskligheten tagit vägen?

Jungfru, jungfru, jungfru, jungfru skön,
här är karusellen,
som ska gå till kvällen.
Tio för de stora och fem för de små.
Skynda på, skynda på,
nu ska karusellen gå.

(Karusellen)

Få utförsäkrade återvände till jobb
Få utförsäkrade återvände till jobb
Få utförsäkrade återvände till jobb
Få utförsäkrade återvände till jobb

Debatt: Tror Cristina Husmark Pehrsson sig själv?
Föräldrar ska bli skadeståndsskyldiga för barnens gärningar

Hur mycket är din blogg värd? (kul grej)

Vad är din blogg värd?

(Säkert helt ovetenskapligt.)

Min blogg är värd 1702 kr. Vad är din värd?


David Birgersson i Varberg ännu borta
Spekulationer om vad som hänt David Birgersson i Varberg

Attackerande hund avlivad

En kamphund som inom loppet av några månader har bitit en annan hund, en man och två barn har avlivats av polisen.
Hundägare åtalas för attacker
Jag tycker att det är bra när lagen tillämpas som den ska så att farliga hundar avlivas.

Vad tycker du?

Hund av bl a Agneta Geneborg och Kerstin Malm
Vad man ska tänka på när man ska skaffa hund

Föräldrar ska bli skadeståndsskyldiga för barnens gärningar

Enligt ett förslag som justitieminister Beatrice Ask lade fram idag ska föräldrar kunna bli skadeståndsskyldiga när deras barn begår brott. Föräldrarna ska högst vara tvungna att betala 8000 kr. Man hoppas därigenom kunna minska ungdomsbrottsligheten, men enligt kritikerna finns det ingen forskning som visar att en sådan bestämmelse har den effekten.

Jag tycker att förslaget är ogenomtänkt. Man kan aldrig ha ansvar för en annan människas handlingar eftersom man aldrig kan styra en annan människa fullt ut. Risken är också att skadeståndet ådöms människor utan betalningsförmåga där det bara kommer att bli en kostnad för samhället att försöka driva in pengarna. Man kan också fundera på om en dylik reglering riskerar att göra föräldrar mindre hjälpsamma mot polisen. Man kanske inte vill att barnens brott ska upptäckas, även om det är till barnets bästa att få stöd och uppföljning, om det kommer att stå en själv dyrt.

Däremot är det givetvis önskvärt att så få ungdomar som möjligt börjar sitt vuxenliv med skulder, ex i form av obetalda skadestånd. Jag tycker att den problematiken borde lösas genom att den unge alltid ska ha rätt att arbeta av sin skadeståndsskuld, om han föredrar det framför att betala.

Föräldraskadestånd trots kritik
Pappa och mamma betalar barnens brott
Föräldrar ska betala för barns brott
Föräldrar ska betala för barns brott

Vad tycker du?


Debatt: Varför är fördomar så skrämmande?
Få utförsäkrade har fått arbete

Hundallergi

Veronica var kattallergiker. I flera dagar efter att hon träffat hundarna av raserna shiba och tibetansk spaniel intalade hon sig själv att hon bara blivit förkyld... i ögonen. Hon blev väldigt ledsen när hon var tvungen att erkänna och drömmen om labradoren Torkel och sheltien Mindra bara fick tvärdö. Hon grät pinsamt mycket medan hon kliade sig i ögonen.

Bara några dagar tidigare hade hon och tibbematten pratat om att de kunde hjälpa varandra att passa hundarna. Jennifer skulle skaffa golden retriever i nästa vecka och ville nog ha Veronicas hjälp. Veronica kunde säkert ta allergitabletter när de behövdes men att passa tibben i två veckor eller bli extramatte åt goldenvalpen kunde det ju inte längre bli tal om.

Hon hade inte berättat det än, det tog emot så. Både för att hon var ledsen och för att det var liksom löjligt, hon som älskade hundar. Tack gode gud i alla fall att hon tålde pudlar och att just pudel var hennes favoritras.


Föregående dagboksinlägg: Shiba och tibetansk spaniel
Nästa dagboksinlägg: Drömmarna som försvann

David Birgersson i Varberg ännu borta

David Birgersson i Varberg saknas ännu. I tisdags var det turbulens i centrala Varberg när ett antal beväpnade poliser tog sig in i ett hus. Det spekulerades i om det kunde ha med David att göra, men det verkar inte så.

Enligt statistiken är olyckor den vanligaste orsaken till försvinnanden, som drunkning, fall eller att människor går vilse. Statistiken visar också att det är ovanligt att människor från Halland försvinner utan att återfinnas, det brukar hända 1-3 människor per år. Jag har aldrig hört om en enda tidigare.


Sökandet fortsätter
Vännerna: Familjen har hoppet kvar
Olyckor vanligaste orsaken till försvinnanden
Damcykel nytt spår
Kvinna såg David i centrum
Cykel spår i sökandet efter David


David Birgersson i Varberg fortfarande försvunnen
Hur mycket är din blogg värd? (kul grej)

Shiba och tibetansk spaniel

Igår hade hon följt med Jennifer som ville skaffa hund till en kennel. Där fanns shiba och tibetansk spaniel. Hundarna hade kastat sig över Veronica och överöst henne med pussar. Kennelägaren sa att hon aldrig sett något liknande och Jennifer rönte inte mycket uppmärksamhet. Veronica var lycklig, hon var väldigt svår för människor att tycka om men alla hundar älskade henne.

Hon blev förälskad i hundarna, började fundera på om det inte var dags för busan att få en "lillasyster". Hon blev mest fäst vid en tibbetik som slickade henne i näsan och en ung shiba som slickade henne i ögat.


Föregående dagboksinlägg: Självmordssamtalet med psykologen
Nästa dagboksinlägg: Hundallergi

Självmordssamtalet med psykologen

Hon funderade på vad hon skulle säga. Det skulle bli fel för hon brukade aldrig tänka efter vad hon skulle säga i förväg, men den här gången kändes det viktigt. Hon hade dåligt samvete för hur hon hanterat självmordssamtalet hos psykologen.

Här var hennes utkast som säkert inte hade något med vad hon verkligen skulle få för sig att säga att göra:

”Jag vill be om ursäkt för hur jag hanterade det när vi pratade om självmord förra gången. Jag tänkte mycket och lyssnade lite. Jag kan bättre. Jag måste erkänna att jag inte varit empatisk alls när det gäller dig. Jag har funderat på hur mina självmordstankar påverkar min familj, men inte på hur de påverkar dig.

Du har ju mycket runt omkring dig nu och jag vill inte att det ska falla någon skugga över dig. Jag tycker jättemycket om dig och jag vill på intet viss försvåra din karriär eller ge dig sämre självförtroende. Jag förstår att om jag tog livet av mig skulle det kanske göra så du fick svårt att lita på patienter som vill ha undantag från hotet att bli inlagda för att de har hund hemma, eller vad det nu kan vara.

Jag har inte förstått att mina självmordstankar kanske är ett stressmoment för dig. Du vet att du alltid verkar självsäker och jag har inte tänkt på att du kanske tvärtom känner dig osäker ibland. Kanske påverkar det vår terapi. Första gången jag kom hit betonade du att du var tuff och hård; vissa tyckte om det, andra inte. Jag tycker tvärtom att du varit jättesnäll mot mig. Jag hoppas inte att det är för att du är orolig att jag ska bli upprörd och gå hem och ta livet av mig. Jag är bra på att ta kritik. Jag klarar det.

Jag vet att du har en bild av mig att jag vill vara dig till lags. Men jag känner inte så; jag känner att jag kan hävda mig i vår relation och att jag kan säga vad jag tycker och vara ärlig. Jag litar helt på dig och skulle säga om det var något.

Enda gången jag inte är ärlig är när du skämtar hårt med mig. Du kniper med ena ögat och ler snett, jag antar att det är hjälpstimulus så här i början för att jag ska förstå att det är skämt, och säger något i stil med ”Ja, du rullar ju nästan fram.” Jag säger ”Ja, precis” och ler tillbaka men inombords tänker jag: ”Herre gud, jag skulle inte ätit den där sista daimglassen!”. Men där tänker jag att du vet om att jag känner så och att vi tränar på det tillsammans.

Jag vet att det finns problem med mig, ex att jag har svårt att inte lyssna på henne ibland och att jag kan vara ombytlig i mina känslor. Samtidigt är jag resonabel, lojal och pålitlig. Jag villl att du ska veta att jag tycker att du är en fantastisk psykolog. När jag sökte hjälp gjorde jag det av pliktkänsla mot familjen. Jag trodde att jag skulle hamna hos någon som sa ”hmm” och ”oj då” och som vanligt skulle personen inte kunna hjälpa mig ett dugg. Men du har redan hjälpt mig femton gånger mer än vad någon annan har gjort. Jag tycker att det här känns som ett jättebra sätt att arbeta på. När jag vill ta livet av mig lirkar jag med mig själv, säger att du ska få ta livet av dig men inte just nu. Nu ska vi testa vad som händer om jag låtsas att jag är den här och beter mig så här. Hon tycker mycket om att leka. Det hjälper mig att stanna kvar.

Jag kan inte lova att jag inte ska ta livet av mig men jag kan lova att verkligen väga in om det är värt att göra så även mot dig. Enligt min bedömning – och den får väl anses kvalificerad eftersom den är min – behöver du inte oroa dig.”

Föregående dagboksinlägg:David Birgersson försvunnen i Varberg
Nästa dagboksinlägg: Shiba och tibetansk spaniel

David Birgersson i Varberg fortfarande försvunnen

David Birgersson i Varberg saknas fortfarande. Om han inte hittas snart kommer dykare söka efter honom i hamnen. Polisen efterlyser tips från allmänheten och ber också att människor ska kontrollera sina uthus och liknande så han inte är inlåst någonstans. Alla tankar till hans anhöriga och hans vänner.
David fortfarande försvunnen
Polisen: Vi kan inte utesluta brott
Dykare ska söka efter David
Polisen: kolla alla uthus
Polisen går ut med nya bilder
50-tal tips efter försvunnen man




Tips på dåliga böcker
David Birgersson i Varberg ännu borta

Dikt: Glupska händer

Du vill att jag ska ge dig
Allt Allt Allt
Som inte tillhör dig

Du slitna månskärva
Släpas längs marken
Väntar räddning

Glupska händer
Nakna ögon
Slukar tomhet

Du tar plats under täcket
Apporterar mörker
Letar motvilliga belöningar

Hittar begagnade blickar
Obehövda behov
Och konstiga leenden


Dikt: Evighetens trötta missionärsställning
Dikt: Manipulation

David Birgersson försvunnen i Varberg

Veronica och Ester stötte, som så ofta förr, ihop med en tibetansk spaniel och hennes matte på promenaden. Den andra hundens matte hade precis som alla andra för sig att busan var en han. Till och med "mormor" sa han nästan hälften av gångerna. Busan var väldigt hanig; självsäker, bufflig på ett vänligt vis, lyfte på benet och kissade ofta på promenaden och hennes löp passerade nästan obemärkta både av Veronica och traktens hanhundar. Hon såg väldigt robust ut också.

Hon hade sett en efterlysning av David Birgersson fastsatt på en papperskorg. Den första sekunden hade hon trott att det var ett skämt för det lät så osannolikt. Det var katter som försvann bara sådär, inte människor. Inte i hennes stad.
"Vi letar så länge det är ljust"
Förgäves sökande efter 18-åring
Har du sett David,18?
Polisen vill ha in tips om försvinnandet
Dykare ska söka efter David
Polisen hoppas på fler övervakningsbilder

Föregående dagboksinlägg: Någon som inte ville väl
Nästa dagboksinlägg: Självmordssamtalet med psykologen

Tips på dåliga böcker

Varför nu någon skulle vilja ha det...

Jag brukar älska Minnette Walters men hennes bok Eko är en besvikelse. Man lär inte känna karaktärerna på djupet och intrigen är rörig och osannolik.

Jag tycker mycket om John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in, men boken Människohamn är ett bottennapp. Den handlar om ett gäng öbor som har en offerpakt med havet. Behöver jag säga mer?

Har du läst någon dålig bok på sistone?


Busan 3 år
David Birgersson i Varberg fortfarande försvunnen

Hund av bl a Agneta Geneborg och Kerstin Malm

Jag har läst Hund av Agneta Geneborg, Kerstin Malm, Annelie Isaksson, Kristina Mårtensson, Britta Hedekäll och Linda Laikre, 320 kr. Den gav mig en del existentiell ångest när jag läste att hundens tänder bör borstas varje eller varannan dag och att man när man haft hunden i kanske tre månader kan gå ut och slänga soporna utan att skaffa hundvakt. Boken kändes som om den var skriven av en präktig förskolelärare som ville inpränta vikten att alltid göra rätt och dessutom hinna sköta sin hygien. Boken var enkelt skriven, så att jag skulle kunna förstå innehållet även om jag var en idiot.

Jag tyckte mycket om rasdelen, den kändes som något nytt och väldigt givande i svensk hundhistoria. Den var faktiskt ensam värd 320 kr. Men resten av boken gav mig ingenting. Författarna var kritiska till att ge annat än beröm och smekbelöning och som sagt; det förmanande tonfallet avsett att frambringa dåligt samvete satt som en smäck.

Har du läst boken Hund? Vad tyckte du i så fall?


3 hundböcker som verkar bra
Attackerande hund avlivad

Någon som inte ville väl

Veronica och Ester klev upp tidigt på morgonen för att träna lösträning. Ester gick fint vid sidan när de mötte människor, som om hon verkligen var en lydig hund. De hade gjort samma sak kvällen innan med samma resultat.

Veronica var godissugen. Ibland var det svårt att stå emot argumentet när jag mår bättre ska jag må bättre. Bara idag också och annat skitsnack.

Det bodde någon som inte ville väl i hennes kropp.


Föregående dagboksinlägg: Om självmord var ett alternativ
Nästa dagboksinlägg: David Birgersson försvunnen i Varberg

Om självmord var ett alternativ

Veronica hade dåligt samvete efter sitt senaste samtal med psykologen. Han hade velat prata om självmord, om vad som skulle hända om hon var tvungen att läggas in. Veronica satt med armarna om sig själv, försvarade sig mot saker han inte sa. Såhär i efterhand tänkte hon att hon nog hade hört ett helt annat samtal än det han hade fört.

Han hade pratat om att hon skulle få tid att ordna med busan i så fall. Hon hade tänkt "det kan du ju försöka med, jag är jurist, glöm att du skulle kunna få mig tvångvårdad någonstans". Han sa att det var viktigt att hon var ärlig. Hon hörde det som att han sa att hon ljög.

Hon hade fortfarande varit en knut när han hade sagt att hon var jätteärlig och jobbade hårt. Han fortsatte med att säga att han såg fram emot de dagar då hon skulle komma, för det var så roligt att jobba med henne, det hände så mycket. Hon tänkte att han inte menade det, ingen utom hennes familj kunde tycka om henne.


Föregående dagboksinlägg:Lösträning med hunden
Nästa dagboksinlägg: Någon som inte ville väl

Dikt: Evighetens trötta missionärsställning

evighetens trötta missionärsställning
breder ut sig
gnider sig sakta mot stolsbenet
låtsas att det är skönt att finnas till

att det är det här du vill


försäkra världen din ytlighet
håll fast i leendet
låt inte glättigheten försvinna
strunta i det som ömmar

kallas idioti kallas drömmar


låtsas dig osårbar i kväll
tvätta bort blodet
berätta inte att han är allt det enda
du någonsin hoppats på

låt honom gå


Dikt: Virmelin
Dikt: Glupska händer

Lösträning med hunden

De var ute på kvällen och tränade lösträning. Veronica hade dåligt samvete att hon var så feg och begränsade busans frihet. Hon satte på Ester reflexvästen och lät henne gå utan koppel i bostadsområdet. När de mötte en hund fegade hon ur och höll i västen och när de mötte en människa visade hon en godis. Suck, vilket fego.

Busan skötte sig bra. En gång fick hon hämtas när hon hittade något gott att äta. Veronica vinnlade sig om att vara tydlig i röst, gester och kroppsspråk.


Föregående dagboksinlägg: Ester löpte amok
Nästa dagboksinlägg: Om självmord var ett alternativ

Ester löpte amok

Ester pudel hälsade på en draghund när halsbandet plötsligt öppnade sig. Ester pudel hade absolut ingen hörsel när hon busade utan sprang runt i cirklar och tyckte tro att "Kom!" var något konstigt kommando på utrikiska. Ett gäng skrattande människor försökte fånga Ester pudel som hoppade upp och gav dem kärvänliga pussar innan hon sprang iväg igen. När busdjuret till slut var infångat gav människor komplimanger för att hon var så söt och glad. Veronica var i sitt stilla sina väldigt tacksam för busans söta utseende och enorma charm, som gjorde att människor förlät henne allt möjligt. Det hade nog varit helt annat ljud i skällan om det hade varit en rottweiler som sprang runt och hoppade upp på folk.



Föregående dagboksinlägg: Kroppsspråk blir mirakel
Nästa dagboksinlägg: Lösträning med hunden

Kroppsspråk blir mirakel

Veronica hade märkt att hon sände ut väldigt mycket "undergivenhetsignaler", ex tittade bort, vände sig bort, talade tyst och så vidare. Hon och psykologen var störtlöjliga och ägnade 30 minuter åt att bara hälsa på varandra.

Hon hade sedan dess tänkt på att försöka hälsa (gärna först) på många hon mötte, le och hålla ögonkontakt. Under dygnet som gått hade följande hänt henne:
- En kille hon sa hej till sa hej tillbaka och sedan hörde hon hur han sa till sin kompis "hon är så söt, den tjejen!".
- Hon var på biblioteket då en kille frågade om hon bodde på X. Ja, han hade sett henne förr. Han sa att han tyckte att hon såg väldigt trevlig ut och gav henne sitt nummer.
- En kvinna sa "har du ingen mössa, vännen" och såg ut att vara nära att rätta till hennes halsduk men avstod. (Bra, för det hade känts lite konstigt.)
- En kvinna med hund hon mötte ibland stod och pratade med en annan kvinna. Hon sa "Hon är så rar, den här lilla" och strök henne över kinden. (Veronica blev glad fast hon var 27.)
- En kille som kom cyklade hoppade av cykeln för att först hälsa på busan och sedan fråga om han hade sett Veronica någonstans förut.
- När hon åt på in systers jobb frågade alla killarna i köket vem hon var och om hon var singel. (Hon hade ätit där förut utan att det hänt något.)

Så här brukade verkligen inte hennes statistik se ut. Allt detta för att hon sträckte på sig, log och sa hej. Det var verkligen en ny värld som öppnat sig för henne.

Är du nöjd med ditt kroppsspråk?
Tycker du att du är bra på att omedvetet eller metvetet sända ut de signaler du vill sända ut?
Tycker du att du är bra på att läsa av andra människor?


Föregående dagboksinlägg: Happiness in a bag
Nästa dagboksinlägg: Ester löpte amok

Happiness in a bag

Igår hade hon fått ett halsband av Jennifer; happiness in a bag med en hjärtberlock. Vald för att jag tycker om dig så mycket, sa Jennifer. Veronica kände sig glad, halsbandet var romantiskt och hon tyckte om det. Hon blev bjuden på italiensk glass som smakade mycket, gott!

Hon hade trott att hon skulle få besök så hon hade städat köket dagen innan. Nu stod det och var rent och pryddes av en stor bukett tulpaner i olika färger, som Marianne hade gett henne.


Föregående dagboksinlägg: Lyckats ta tag i sig själv
Nästa dagboksinlägg: Kroppsspråk blir mirakel

Dikt: Virmelin

Virmelin

kom hem

jag är inte densamma utan dig

vinden rör mig inte längre
nu när inte du går bredvid
jag hör människors röster
deras ord har lika mycket mening som
söndrigt toapapper på ett golv

jag är
söndrigt toapapper på ett golv
nu när du inte finns
och kan skratta mig stark
jag hör din röst ibland
den säger sjukt vardagliga saker

som om den inte vet du är borta
som om en snabbköpskasse
av miljövänlig plast skulle spela roll
som om jag skulle spela roll
själv
utan dina fingrar mot min kind

nudda mig igen snälla
sudda ut universum
kom tillbaka så länge som det krävs
för att jag ska orka titta igen
ge mig något att leva för
fast du är död

Virmelin

kom hem

jag är inte densamma utan dig

Brev till pappa

Dikt: Evighetens trötta missionärsställning

Lyckats ta tag i sig själv

Veronica hade lyckats ta tag i sig själv och diska igår. Idag skulle hon plocka undan, vattna blommorna och torka bord och så. Hon var inte sömnig men lite seg, som om hennes kropp ansåg att dagen börjat bara på prov.

Hon behövde verkligen boka tvättid, bara ett par rena byxor hade hon kvar och sockarna var udda. Hon sköt upp det, föreställde sig att trappan till tvättrummet var hal och svårforcerad. Ursäkter, ursäkter.

Idag började hennes nya liv nummer 298 045. Inget godis men en massa duktighet.


Föregående dagboksinlägg: En städning som inte blev av
Nästa dagboksinlägg: Happiness in a bag

En städning som inte blev av

Ännu mer snö. Det var vackert men Narnia var också autentiskt kallt. Busan fyllde år, fick leksaker, ben och pannbiff utan lök.

Veronica slarvade sig igenom dagen. Sköt upp en städning som måste göras. Imorgon skulle Marianne, Sivert och Jennifer komma på fika. Lägenheten såg ut som om någon hade kräkts och sedan dött i den. Nästan. Hon såg inte framemot morgondagens krav och tilltvingade leenden. Ibland hade hon så lite ork över att det knappt räckte till att vara Veronica.


Föregående dagboksinlägg: Ett födelsedagskalas för främlingar
Nästa dagboksinlägg: Lyckats ta tag i sig själv

Busan 3 år

Nu har vi levt ihop i snart tre år och delat mer tid ihop än vad jag nog gjort med någon människa. Du kom in i mitt liv och visade mig hur man är så totalt HUND. Du gillar pinnar, delar ut blöta pussar och stoppar din nyfikna nos överallt. Gråter jag är du genast där och torkar tårar. Skrattar jag är du där också för då har du antagligen gjort något vildbus eller något pudligt underfundigt sekunden före. Sover jag ligger du antagligen med ditt huvud på mitt hår och andas i min nacke.

Du har lärt mig mycket hittills. Att på morgonen är det lika bra att gå upp direkt för den där pudeltungan kan faktiskt nå ännu längre upp i näsan. Att ibland är livet precis så enkelt som det ser ut och det är bara att ta för sig. Att en pudel kan vara en clown, ens lojalaste vän och närmaste familj på en och samma gång.

Grattis, busan min. Jag visste inte hur mycket jag saknat dig förrän du fanns.


Hur använder man Twitter?
Tips på dåliga böcker