Om självmord var ett alternativ

Veronica hade dåligt samvete efter sitt senaste samtal med psykologen. Han hade velat prata om självmord, om vad som skulle hända om hon var tvungen att läggas in. Veronica satt med armarna om sig själv, försvarade sig mot saker han inte sa. Såhär i efterhand tänkte hon att hon nog hade hört ett helt annat samtal än det han hade fört.

Han hade pratat om att hon skulle få tid att ordna med busan i så fall. Hon hade tänkt "det kan du ju försöka med, jag är jurist, glöm att du skulle kunna få mig tvångvårdad någonstans". Han sa att det var viktigt att hon var ärlig. Hon hörde det som att han sa att hon ljög.

Hon hade fortfarande varit en knut när han hade sagt att hon var jätteärlig och jobbade hårt. Han fortsatte med att säga att han såg fram emot de dagar då hon skulle komma, för det var så roligt att jobba med henne, det hände så mycket. Hon tänkte att han inte menade det, ingen utom hennes familj kunde tycka om henne.


Föregående dagboksinlägg:Lösträning med hunden
Nästa dagboksinlägg: Någon som inte ville väl