David Birgersson försvunnen i Varberg

Veronica och Ester stötte, som så ofta förr, ihop med en tibetansk spaniel och hennes matte på promenaden. Den andra hundens matte hade precis som alla andra för sig att busan var en han. Till och med "mormor" sa han nästan hälften av gångerna. Busan var väldigt hanig; självsäker, bufflig på ett vänligt vis, lyfte på benet och kissade ofta på promenaden och hennes löp passerade nästan obemärkta både av Veronica och traktens hanhundar. Hon såg väldigt robust ut också.

Hon hade sett en efterlysning av David Birgersson fastsatt på en papperskorg. Den första sekunden hade hon trott att det var ett skämt för det lät så osannolikt. Det var katter som försvann bara sådär, inte människor. Inte i hennes stad.
"Vi letar så länge det är ljust"
Förgäves sökande efter 18-åring
Har du sett David,18?
Polisen vill ha in tips om försvinnandet
Dykare ska söka efter David
Polisen hoppas på fler övervakningsbilder

Föregående dagboksinlägg: Någon som inte ville väl
Nästa dagboksinlägg: Självmordssamtalet med psykologen