När lyckopillerna verkade för bra

Ibland blev Veronica för optimistisk för sitt eget bästa, när lyckopillerna verkade för bra. Idag hade hon fått för sig att hon kunde klippa sin egen lugg. Först när det var för sent kom hon på att hon var kass på sådant där.

Hon rensade bland sina saker, slängde eller lade i ge bort-påsar sådant hon inte använt på länge. Det var första gången någonsin hon kom sig för att faktiskt göra av med saker som inte var trasiga eller oanvändbara. Kanske var det också lyckopillernas förtjänst.

På måndag skulle hennes nya nya liv börja.


Föregående dagboksinlägg: Ett ovälkommet telefonsamtal
Nästa dagboksinlägg: Fotvård