Borderline -emotionellt instabil personlighetsstörning

Av en slump hade hon dagen innan upptäckt att övningar psykologen gjorde med henne var hämtade från en terapiform som var utvecklade för människor med borderline. Hon undrade om psykologen trodde att hon hade det och varför han i så fall inte sagt något till henne. Hon hade varit hos en psykiatriker men då inte fått någon diagnos för både hon och läkaren tyckte att inte tillräckligt mycket stämde in, även om hon säkert hade drag av borderline.

Hon hade visst svårt för separationer, föll gärna in i mönster där hon ömsom dyrkade en person och ömsom sade upp kontakten, hennes relationer var ofta intensiva och instabila och hon kände sig tom inombords. Hon kunde vara självmordsvillig och hade lätt att känna sig övergiven och ensam. Men hon tyckte inte att hon var tillräckligt impulsiv, manipulativ, aggressiv, paranoid och känslostyrd; tvärtom tyckte hon att hon var väldigt oaggressiv och förnuftsstyrd och hade gärna haft mer känslor. Ångest hade hon i princip aldrig och hon missbrukade ingenting.

Just nu var hon singel men hade hon pojkvän kunde det vara väldigt jobbigt. Han gjorde ett litet fel, hon tänkte i svart och vitt "Det här går inte!!!", gjorde slut, kände sig outsägligt ensam, fick tillbaka honom, han gjorde ett litet fel, hon kände sig sviken, gjorde slut, insåg att hon älskade honom enormt mycket....

Hon hade tendens till att ge upp väldigt lätt och vilja inte finnas mer. Om någon dumpade henne generaliserade hon snabbt till att "ingen tycker om mig". Hon kände sig ofta tom och olevande. När hon var deprimerad hade hon svårt att komma ihåg att hon någonsin mått bra. Hon hade svårt att besluta saker och uppnå sina mål då hon liksom ville olika saker och liksom kämpade emot sig själv.

Om att be och att neka