Född till att vara levande

På nyårsslaget spelades av en slump Born to be alive



busans låt, för den beskrev den livliga lilla hunden så bra. Inte ett ont ben i kroppen men fullt av bus och studs. Veronica tog musiken som ett tecken från någon som brydde sig, blev glad och vände sig mot den tomma mitten av rummet. ”Hej, pappa.” Det krävs bara lite fantasi för att krama om de döda.

Nytt år. Nytt försök. Nytt liv. Veronica satt och skrev i Hundtränaren, kalendern som hon fått med posten några dagar tidigare. Eftersom allt var nytt och rent bemödade hon sig om estetiken, präntade noggrant ner de smala svarta bokstäverna i rutan för kontaktuppgifter och i januariöversikten. Hon visste att så fort en bokstav blev det minsta ful skulle världen vara lite mindre ren, lite mer hafsig och lite mindre möjlig. Kalendern skulle aldrig bli lika fin när (det var bara en fråga om när) hon misslyckats i den. Nu. Ordet ”psykolog” blev hopklämt. Veronica suckade.

Nästa dagboksinlägg: Otalade samtal