Spärren som hindrade verkligheten

Ännu en gång hade hon glidit över spärren som hindrade verkligheten från att förstöras. Hon ville kräkas och kände hjärnblixtarna slå ner till ingen nytta. Hon orkade inte göra annat än att vira in sig i det stora täcket av meningslöshet. Hon skulle må bättre så fort hon mådde bättre.

Hon hade inte orkat diska eller laga mat. Imorgon. Eller i övermorgon. Eller...

Föregående dagboksinlägg: Rätten till sin egen undergång
Nästa dagboksinlägg: Ny psykologtid