Kär i sig själv

Veronica tyckte om sig själv med lite utsmetad kajal, rufsigt hår och svart topp. Då såg hon ut som att hon var någon och att det fanns något att hoppas på. Doftade hon jasmin och hade på sig halsbandet med bladberlocken fanns det ännu mer att tro på.

Ibland lekte hon, kommenterade sig själv som att hon var med i en film och det var berättarrösten som hördes. Som om någon såg, som att inte hon var totalt meningslös och slöseri med utrymme.

Föregående dagboksinlägg: Lyckopiller är ingen drog
Nästa dagboksinlägg: Inte ökad aptit med lyckopillret Mirtazapin