
Veronica hade läst något så ovanligt som en ömsint bok av Stephen King. Den hade varit sorglig och hon hade gråtit ögonen ur sig tills hon nästan inte kunde andas längre. Pudeln, som hade ett sjätte sinne för när hon var ledsen, var genast där och torkade tårar och tröstade. Ester var en så mycket finare hund än Veronica förtjänade. Hon brydde sig och visade att en hund kunde vara omtänksam; när Veronica gråtit klart fick hon Esters godaste ben.
Vad tycker du om Stephen Kings romaner?
Föregående dagboksinlägg:
Inte ökad aptit med lyckopillret MirtazapinNästa dagboksinlägg:
Hon hade en grej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar