En bra dag för Pinocchio

Veronica visste att man inte hade känsel i hjärnan så hon undrade vad det var som pirrade då. Den senaste veckan hade hon varit så mycket piggare än vanligt, att orka diska och sedan ha energi över, det kändes som lyx. Ibland kände hon sig nästan manisk, men det var nog för att hon jämförde med hur dåligt hon hade mått. Hon var nästan aldrig trött och hon orkade ta itu med det hon borde göra. Det var magi.

På morgonen när hon vaknade var det som det sa Ke-tjing! och som ett lysrör skruvades upp i hjärnan. Ibland var det nästan jobbigt när ljuset lyste starkt hela tiden, hon kände sig väldigt vaken. Som om hon var en marionettdocka och någon hade äntligen börjat dra i snöret för att staga upp henne och låta henne röra sig. Hon var Pinocchio och hon hade börjat få repliker.

Ännu bättre blev dagen när folk sa snälla saker som fick ljuset att inte bara vara ljust utan varmt också. Pudeln betygade henne sin kärlek. Det var en bra dag för Pinocchio.

Föregående dagboksinlägg: Goog... Google vadå?
Nästa dagboksinlägg: De 3 bästa tipsen för lyckat bröd