Rea på känslor

Sent på lördagskvällen vaknade Veronica av att hon fick SMS från någon som hade låtsas att hon var värd något en gång. Personen ville låtsas samma sak igen, betalningen skulle väl vara densamma, uppmärksamhet mot en kropp. Veronica kände sig trött, orkade inte, ville inte, kunde inte. Nej. Är du säker? Ja. Så du vill inte att jag kommer? Nej. Trist. Några minuter senare ringde telefonen och hans smeksamma röst letade sig in i hennes öra. Han uttalade hennes namn på helt rätt sätt och hon hade gärna legat nära honom när hon sov men något annat ville hon inte. Det hade varit alldeles för mycket förhastade beslut och reautförsäljningar av hennes känslor på sistone.

På morgonen ringde hon Jennifer, som kände Jonas väl.
"Han är så lumpen. Jag kan lova dig att han gick igenom sin telefonbok i går kväll, för att hitta någon som ställde upp", sa Jennifer. Veronica sa jaha och var du ute igår och försökte att inte visa hur eländig hon kände sig. Hon var inte värd något för någon, om hon inte betalade. Hon var ingenting.

Hon försökte trösta sig med något väldigt gott; hallon med vit choklad och vispgrädde till det.

Föregående dagboksinlägg: Otalade samtal
Nästa dagboksinlägg: SPA och massage